Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
157’
Fig. 2. Diagram visande den automatiska
volymregulatorns effektivitet vid olika
mottagare. Kurvorna 1 och 111 gälla för en
4-rörs resp. en 5-rörs superheterodyn, där
automatisk volymreglering åstadkommes
med hjälp av vanliga rör med variabel
branthet. Kurvorna II och IV gälla jör
motsvarande apparater med A 15-rör i alla
stegen och med reglering på ett resp. två
rör. Utefter abskissan är avsatt signal-emk,
utefter ordinatan ljudstyrkevariation i
decibel.
gallret och bromsgallret vid en vanlig högfrekvenspentod
med variabel branthet, närmare bestämt Tungsram-typen
med fritt bromsgaller. Detta var för att få en effektivare
reglering.
Enligt uppgift får man med röret A 15 och den nya
metoden en långt effektivare automatisk volymreglering
än med vanliga rör med variabel branthet, och detta synes
bestyrkt genom kurvorna i fig. 2. Vid 5-rörsmottagaren
är ändringen i uteffekt endast 6 dB, då signal-emk
varieras mellan 40 uV och 1 V. Härvid äro två rör i
mottagaren reglerade.
Med röret A 15 erhålles fördröjd kontroll utan extra
diodsträcka. Vid stigande negativ förspänning på
kontrollgallret sjunker förstärkningen till en början ganska
obetydligt, sedan mycket snabbt. Enligt uppgift tål en
mottagare med dessa rör mycket starka signaler, innan första
röret överbelastas. Detta har från början en negativ
gallerförspänning av ej mindre än 6 V.
Fabriken säger sig ha funnit, att en mottagare med
A 15-rör är mindre känslig för yttre störningar än en
mottagare, utrustad med vanliga rör med variabel
branthet. Detta skulle bero på den mer lineära karakteristiken
hos de förstnämnda rören. Även med hänsyn till
piptoner äro dessa rör gynnsamma.
Amplituddistortionen har ovan berörts. De i fig. 3
återgivna kurvorna ha uppmätts enl. en ny metod, där
bärvågen moduleras med två toner om t. ex. 75 och 1 000 p/s
och man mäter de erhållna blandningsfrekvenserna. Kur-
van A gäller för en mottagare med alla rören av typen
A 15. Här äro de genom distortion tillkomna
»sidotonerna» få och relativt svaga. Kurvan B gäller enligt uppgift
för den bästa kommersiella mottagaren med vanliga rör,
kurvan C för en typisk 5-rörsmottagare och kurvan D
för en 3-rörs billig men effektiv mottagartyp. Så snart
»sidotoner» av högre ordning än första och andra
komma med, blir återgivningen skrikig och oren.
Distortionen i slutröret torde här spela en stor roll.
Vid slutrör med kritiskt anodavstånd blir distortionen
mer lik den vid trioder; 2:a övertonen dominerar och
icke den 3:e, som vid pentoder.
Engelsk kommersiell växelströmsmottagare, i vilken Hivac-Harries’
universalrör, typ A 15, användes i alla stegen. Mottagaren
omspänner våglängdsområdet 12,5—2 000 meter. Den har ett
hög-frekvensrör före blandarröret samt separat oscillator. Sammanlagt
finnas sex rör utom likriktarröret. Distortionsfri uteffekt 3,5 W.
(Gambrell Electrical Equipment Co. Ltd., London.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
