Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
POPULÄR RADIO
SIGNAL. INPUT TO SECEIVER juV
Fig. 3. Distortionen i olika mottagare som funktion av signal-emk,
mätt enligt en ny metod. Ju flera och ju starkare tdsidotoner» som
erhållas, desto större är distortionen. Diagram A gäller för en
mottagare med A 15-rör, B enligt uppgift för den bästa engelska
kommersiella mottagaren med vanliga rör.
Exempel på mottagare med universalrör.
Vi skola till slut se litet närmare på mottagaren i fig.
4, som har universalrör av typen A 15 i alla stegen. I
blandarröret tjänstgöra gallren 1 och 2 som
oscillatorgaller resp. oscillatoranod. Galler 3 är signalgaller, och
på galler 4 verkar den automatiska volymregulatorn. Det
femte gallret tjänstgör som skärmgaller. Det »kritiska
avståndet» mellan detta galler och anoden gör att inre
motståndet blir stort (ca 1 MQ) trots avsaknaden av
bromsgaller (även kallat »fånggaller» och
»suppressor-galler»). Transponeringsbrantheten är 0,5 mA/V,
anodströmmen 2 mA och skärmgallerströmmen 8,5 mA.
Spänningarna på gallren 1 och 2 äro 180° fasförskjutna, och
kapaciteterna gi—g3 och g’2—g3 äro så valda, att en
neutraliserande verkan skall uppstå med avseende på g3.
Denna anordning säges giva bättre resultat än ett
skärmgaller mellan signalgallret och oscillatorelektroderna.
Blandarröret säges arbeta fullt tillfredsställande även på
mycket korta vågor.
Mellanfrekvensröret är ej reglerat. Kontrollgallret 3
ligger därför till katoden. Galler 1 är signalgaller,
gallren 2, 4 och 5 skärmgaller. Anod-gallerkapaciteten
uppgives till 0,001 pF. Harries påstår, att ingen
högfrekvens-pentod har under 0,004 pF och att kapaciteter av
storleksordningen 0,01 pF äro vanligast.2 Värdet 0,001 pF
gäller med yttre skärm på röret. Brantheten är 2 mA/V,
anodströmmen 5 mA och skärmgallerströmmen 1,5 mA.
Inre motståndet är 1,2 MQ.
Tredje röret i apparaten tjänstgör som kombinerad
dioddetektor och lågfrekvensförstärkare. Galler 1 är
styrgaller, 2 skärmgaller och 3 anod i
lågfrekvensförstär-kardelen. Dioden för signallikriktningen bildas av anoden
samt en virtuell katod (rymdladdning), belägen mellan
galler 5 och anoden. Genom gallren 4 och 5 isoleras
lik-riktardelen från förstärkardelen. Galler 4 har en liten
negativ förspänning, som erhålles genom spänningsfallet
i motståndet R, inkopplat i minusledningen till
nätaggregatet, vilket ej är visat i schemat. Framför galler 4 bildas
en rymdladdning, vars »täthet» regleras genom den
negativa förspänningen på detta galler. Är denna alltför
stor, får dioden otillräckligt med ström. Är den
återigen för liten, går lågfrekvensen delvis över till
förstär-karsystemets anod, så att den manuella volymkontrollen
ej blir effektiv. En annan, fördelaktigare koppling har
emellertid utexperimenterats, där ingen negativ
förspänning erfordras på galler 4.
En liknande koppling med en hexod som kombinerad
dioddetektor och förstärkarrör har tidigare använts av
Telefunken i en kommersiell mottagare.
Slutröret i schemat arbetar med kritiskt anodavstånd.
Denna princip kan bättre utnyttjas med lägre spänning
på galler 5 än på de övriga skärmgallren, i det fall
att spänningen på de senare överstiger 200 V. Detta
förklarar att galler 5 anslutits till en spänningsdelare.
Frånvaron av »pentoddistortion» (se ovan) gör det
brukliga filtret med en kondensator i serie med ett
motstånd över högtalaren överflödigt. Man får en mot högre
frekvenser stigande kurva, som delvis kompenserar den
dämpning av de högre frekvenserna, som förefinnes vid
alla selektiva mottagare. Den trots allt önskvärda
tonkontrollen eller rättare störningsdämparen har man lagt
vid slutrörets galler. Den är dock ej visad i schemat.
Som slutrör ger A15 med 150 V på galler 5 och
250 V på galler 2 och 3 samt på anoden en distortionsfri
uteffekt av nära 3 W med 6 000 Q belastning. Då är
Ia=40 mA, Ig2 + Ig3 = 22 mA, 1^ = 4,5 mA samt Vg =
-— 12 voit. Två rör i push-pull med samma spänningar
2J. H. Owen Harries: »The anode to accelerating electrode space
in thermionic valves», Wireless Engineer, april 1936, sid. 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
