Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor sinnesrörelse hos alla, hvarföre med sådan ståt? Jo, denna
krona betecknar hela samhällets fortvarande omkrets och alla
medborgares enhet, genoin en så naturlig liknelse, alt de Gamle
äfven sade: ”hela verldens krona; ja, de tyckte, att hvar
en-sinnad samling af åhörare bildade ihop med talaren liksom en
krona. Deraf är klart, att våra store förfäder verkligen mente
något stort: än i dag märker hvar dödlig det högre: och der,
hvarest fåfängan beundrar endast fåfängliga bilder, tillhör det
oss att öfverväga det äkta och urgamla Majestätet. Detta
Majestät, det äkta och urgamla, tänker jag också (ej utan rysning,
men lifvad af Eder godhets blick} nu att upplysa: upplysa,
icke med det prålande af ett ståtligt ordasvep, utan med
Naturens mäktiga enfald, med sanningens lefvande ljus. Och
hvadan fingo då de dödlige sin kunskap om det sanna
Majestätet? Aldraförst, af sjelfva Allmaktens förfärande åsyn: i
åsk-dundret, i blixten, i ljungelden. Också varden Uögdundrandes
majestät, såsom det allrahögsta, vidt öfver hela Naturen allting
beherrskande, genast i fornverlden dyrkadt. Men emedan de
dödlige, i denna dyrkan, med ansigtet mot jorden fasade och
bäfvade; så trodde man, att allt äkta majestät borde vara
förskräckligt; och af denna vilda inbillning äro än i dag alla råare
folkslag betagna. Dock snart, efter denna gudomliga rysning
för den aldrahögsta makten, uppsteg hos menniskorna en liflig
känsla äfven för den milda Naturens majestät: ”Naturens
majestät”, i högtidligt uttryck, prisar derföre Plinius den äldre:
det är, synbara värdigheten af det Goda och Sköna i allting.
Ändtligen märkte man hos sjelfva Menniskan ett majestät, icke
allena det naturliga i all högre dygd, utan ock detta liksom
gudomliga i en hjeltes högsta dygd. Och är det icke klart,
att när öfverallt hvar Storhet i makt ingaf de dödlige en helig
vördnad; så skulle ju ock det majestätliga hos hvar större och
den största Menniska heligt af dem vördas? Ty intet annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
