Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Utan sådana män som Lagrange hade han aldrig blifvit kejsare»,
såg man, hur hans bröst vidgades, han blef rak och styf, hela hans
ställning imponerande. »Tysan djeff – vara fransos – vara Lagrange,
inte krosa någon, tysan djeff.»
Vi känna nu Lagrange eller, som han allra helst ville heta
»Monsieur Lagrange». Det är klart, att Lagrange var en af Hybergs
goda vänner. Den beskedlige fransmannen var en sådan typ, att han
omöjligen kunde undvaras i Hybergs samling. Hyberg hade mycket
roligt af »bror» Lagrange, men någon egentlig nytta icke, mig
veterligt, mera än en gång, och denna enda gång, icke till nytta för
Hyberg själf, utan för en annan, en främmande vän – en lindansare,
som kommit till staden. Antingen var lindansaren klen i sina stycken,
eller hade den goda allmänheten föresatt sig att spara den gången.
Resultatet blef, att representation efter representation måste inställas
af brist på åskådare, och slutet blef, att mannen, som hade familj,
rent af fastnade i lärdomsstaden och ej kunde betala hvarken mat
eller hyra.
Hyberg, som delat »ljuft», delade också »ledt» med sin vän
lindansaren, som utgöt sin smärta för vännen »Polymäkanos».
Denne fann på råd. Han inbjöd vännen Lagrange på
lindansarens namn, bjöd på en sup och började berömma Lagrange. Denne
kände sig lika smickrad som stolt, då Hyberg menade, att han dugde
»till allt», men blef liksom litet flat, då vännen tillade: »Jag ger mig
f–n på att du kan dansa på lina, bara du vill.» – »Lin? danser?
Lagrange inte kunna.»
»Jo visst kan du, det är bara tilltag. Du, som har en sådan
balans i kroppen; du behöfver inte precist dansa, men sitta på linan
och äta, det kan du.»
»Jag – inte kunna, tysan djeff.»
Hyberg och lindansaren hulpos åt att sätta ett bord och en stol
på den spända linan. Lagrange öfvertalades att intaga den höga
platsen; – man lärde honom att med benen hålla qvar bordet, under
det att vännen Hyberg höll fast stolen. Allt gick lyckligt – Lagrange
kunde både supa och äta på linan. I flere dagar upprepades
försöket med förvånande framgång. Lindansaren påstod, att Lagrange
var ett naturgeni i lindansning, och Hyberg, som var en stark karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
