Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
en stor slägt, som gifver middagar och supéer och måste bjudas igen,
och den vidsträckta krets af vänner, som jag har, och dem, som stå
i gamla förhållanden till min svärfar eller rättare firman.»
»Jaså, du tror då, att Kalle Molinder har det klent?»
»Ja, det är säkert; men lika säkert, att han bär sin börda med
ett lugn, som tyder på en stoiker., och en förnöjsamhet, som påminner
om en epikuré. Midt i ett slags fattigdom anser han sig för rik.
Han är samme romantiska själ, som berättade mig, då han knäsatte
sina bägge flickor, att de voro hans största rikedom. Stackars Kalle,
då de skola lära sig piano och han måste ut med sina tre riksdaler
i timman.»
Det gifves människor, som äro så bortkomna, att de aldrig hitta
hem igen.
Jag hade nog af grosshandlarfamiljer, öfverstinnor och
friherrinnor och umgängesbekanta i W. Ingen enda kände jag, intet
namn märkvärdigt nog att fästas i minnet, intet samtalsämne, som
gick ur det gamla hjulspåret af kallprat. Det gifves nämligen några
ämnen, som i hvarje bättre societet utläggas som skenor, på hvilka
det »animerade» samspråket utan hinder kan gå fram. Det var just
på dessa skenor Kalle Molinder hade för vana att lossa, så att man
ej kom fram den vanliga vägen utan måste lära sig flyga, om man
ej ville välta. De unga och framför allt de unga flickorna hade
vingar och kunde således våga sig ut ur det gamla spåret, men de
äldre herrarne och mammorna och tanterna måste ettdera stoppa
maskinen eller köra fast i konversationen.
Ett år derefter läste jag i tidningarna, att Holmblom och Klara
blifvit ett par. Om någon förening varit väl och klokt beräknad,
var det denna, ty allt var på siffran gifvet *&f två skickliga
räknemästare - grosshandlaren och vännen Holmblom.
Jag var bjuden, men kom ej - det var också onödigt. Der
lycka och sällhet äro så gifna, som då ett par ingår i ett rikt gifte,
behöfvas ej gamla vänner med sina välönskningar och sitt »del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
