Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 67
han strök sig med handen öfver ögonen, kastade ännu en blick af
innerlig känsla på den sköna flickan, men fattade sig åter, sköt den
tacksamma varelsen ifrån sig och sade: »Mamsell, rör mig ej, jag
fläckar ner er.» Han nedsatte flickan på sängkanten och skyndade ut.
»Erik Palmén!» mumlade han vid sig själf, då han blandade sig
i folkvimlet, »min kära Erik, der låg en dubbel sanning i de orden:
’Akta er, jag fläckar ner er’.»
2. Rumlaborg.
Vid Skomakaregatan i Lund låg den tiden ett gammalt
korsvirkeshus, som numera är nedrifvet och ersatt med en helt annan
åbyggnad. Detta hus kallades för »Kumlaborg». Dess öfre våning
var för den tidens studentlif någonting ovanligt gentilt och rymligt
och som i hyra kostade derefter. Det var dock ej mera än en
temligen trång förstuga, som genom ett par så kallade glasdörrar
förenades med en »tambur» eller en sort af rum, som i detta
oskyldighetens tidehvarf och af oss studenter ansågs nära nog ensamt förbehållet
de höge och förnäme. Tamburen ledde till en lång och smal sal,
som å ömse sidor begränsades af två temligen vackra dupletter med
spegel på väggen och andra prydnader.
Dessa rum voro ganska dyrbara och beboddes derför alltid af ett
par zierbenglar, som hade godt om penningar och således kunde
använda den gemensamma salen till små trefliga tillställningar.
Många voro rike mäns söner, som, sanningen att säga> för att
en gång åtnjuta aktning och förtroende af alla icke behöfde kunna
just någonting annat än att ärfva sin pappa och mamma, andra åter
lefde öfver sina tillgångar, men hade förmågan att vigilera på alla
håll, hvartill kommo några få, som hvarken hade arf att påräkna eller
förstodo att vigilera sig fram, men enligt de sanne zierbenglarnes
omdöme voro trefliga och »tujura» pojkar, som fingo vara med för att
roa sällskapet, hvilket i allmänhet hade anlag att hålla sig tråkigt,
tomt och flackt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
