Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Vid den tid, vår berättelse begynner, beboddes denna, för tiden
och stället, »briljanta» våning af två studenter, som hade råd att
hvardera ha två rum och en gemensam sal för gemensamma nöjen.
Den ene var en rik köpmans son från Sveriges östkust och den andre
en blifvande fideikommissarie »oppifrån» landet, som vaktmästare
Olin plägade uttrycka sig om alla de landsträckor, som ligga norr
om Skåne; ty vaktmästare Olin var en infödd skåning, som aldrig rest
längre norrut än till Åkarp och som trodde, att öknarna vidtogo så
långt vid polen som vid Röstånga.
Grosshandlarsonen, som hette Edvard, var en liten fet och rund
person med ett bredt, bleklagdt ansigte, gråblå ögon, ljust, något
lockigt hår och ett par polisonger till prydnad. Hans figur och hela
personlighet hade något, som skaffat honom namnet »Muffen», hvilket
antagits som hans rätta namn af den stora allmänheten. Den andre
var en yngling af några och tjugu års ålder, med ett fint utseende
och en nästan flickaktig rodnad på de skägglösa kinderna. Ögonen
sade just ingenting, fastän de voro »blåa som förgät-mig-ej», och ,om
han än talat en hel dag, hade han icke sagt någonting annat än alla
andra människor, som ha ingenting att säga. Han hette Justinus
Stjärnvall, hade af fadern redan vid döpelsen bestämts att bli en stor
jurist och hade troligen blifvit åtminstone det senare, om ej pappa samlat
gods och pengar och inrättat fideikommiss af Stjärndal med underlydande.
Denna omständighet gjorde, att den beskedlige Justin icke ville bli
annat än sin faders son och således låg vid akademien utan att
studera. De voro ett par beskedliga gossar, både Muffen och Justin,
med flitiga voro de icke, och för någon stor roll voro de ej bestämda.
De bägge herrarne sutto dagen efter eldsvådan i hvar sin
gungstol i salen, midt emot hvarandra, bägge klädda i granna nattrockar
och rökmössor.
»Det var en liten gentil eldsvåda för att vara i Lund. Annat
är det i Karlshamn, hela rader af hus; men korsvirket brinner klent»,
sade Edvard och gungade. »Jag var der ute en stund. Hur var
det? Erik Palmén räddade ju en gammal mamsell eller hvad det var.»
»Nej, en fru», yttrade Justin, »en fru, som har en vacker dotter
- ja, jag har sett henne; ty hon syr löskragar, fina efterstyng. Syster
Malvina sade, att dylika just äro ett knåpgöra och kosta på ögonen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
