Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 93
liga hafvet, han måste kämpa och lida. Det var, som han velat resa
bort ifrån sig själf.
Men detta oaktadt var han äfven skeppsprest, och hans
predikan gick på djupet äfven hos sjömännen, som visst icke äro särdeles
känsliga af sig. Det föreföll dem, som en förolyckad sjöman
plötsligen stigit upp ur afgrunderna och lärt dem lifvets väg, försoningens
trånga stig, som leder från afgrunden in i ljusets rike. Han talade om
lifvets kamp och om dödens rö, om huru det stormar i en
människosjäl och huru den åter »mojnar» af till lugn och klarhet. Den yttre
oron och den beständiga, själsspänningen tycktes verka lugnande på
honom. Man höll af mr Palmer om bord. Allt visste han, och åt
allt kunde han gifva ord.
Fartyget gick med god vind vesterut mot Grönlands kust, som
i sekler varit omgifven af en oöfverstiglig isvall; men der mötte
dem stora isfält, de drefvo mot hvarandra med oemotståndlig kraft
och slutligen kastades North Står på sidan, så att folket måste
landsättas på isen. Med kraft dels ordnade,, dels deltog mr Palmer i
arbetet. Skeppet krossades, men besättningen hade tills vidare räddat
sig på isfältet.
I åtta långa dagar irrade de omkring der för att finna någon
isbrygga mellan isfältet och den fasta isen, deras enda räddning.
Isfältet drefs af strömmen med stor hastighet mot sydvest. Slutligen
kändes en sådan stöt, att de, som stodo upprätte, föllo omkull.
Isfältet hade stannat mot fast is, men samma stöt kom det också att
brista i flera delar, och Palmer blef ensam på en flinga af några tusen
qvadratfots yta, som i hvirflande fart dref utåt hafvet. Det blåste
från land en snöstorm, och fältet tycktes åter gunga, så att alla
skyndade framåt för att hinna den fasta isen, innan fältet åter kommit loss.
Mr Palmer stod, så länge man genom snöfallet såg honom, stilla
på samma ställe, man kunde ej varseblifva, att han gjorde ett enda
försök att rädda sig eller ropa på hjälp. Han stod der som en
bildstod, och så försvann han der fjärran på det stormande hafvet.
Besättningen räddade sig på grönländska kusten; blott mr Palmer
var och blef borta.
Erik Palmén, huru stora anlag hade icke du, hvilken man skulle
du ej blifvit, om du fått en annan riktning från början, men du var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
