Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända derifrån genom skrifven lag och till »sedlighetens skydd»
lösgjord från samhället. Du var född med ett brännmärke på din
panna, och detta brände sig ända ned i hjärtat. Du kände dig utan
landfäste. Huru du kastade ut dina känslors många fångarmar, huru
än du sökte borra dig fast i vetandets klippor eller, lik en mussla,
suga dig fast vid något förbiflytande föremål, huru du än kämpade
för lifvet, så svek dig allt, emedan du svek dig själf - och hvarför
detta? Jo, derför att mänskligheten från början svikit dina mänskliga
rättigheter och kränkt din ära för att straffa din far, som dock hela
verlden ärade och aktade, fastän han gifvit dig lumpna penningar i
stället för kärlek. Och hvarför fick denne far icke visa dig kärlek? Jo,
det brukas icke, det strider mot sedlighetskänslan, om man icke
förvandlar ett ögonblicks fel till ett lefnadslångt brott. Och sedan var
och förblef du en förvildad varelse, som icke förstod dig själf; men
fastän ingen såg din dödskamp derute i det svallande hafvet, så är
jag säker derom, att du in i döden var för stolt att ropa på hjälp
och att du med ditt vanliga bittra smålöje såg, huru din simmande
ö alltmera brast sönder och tänkte: »Utan landfäste i lifvet. Ha,
komedien slutar, som den börjat.»
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>