Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hallqvist och Spader dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
gamlas slummer djup nog, och dessutom var hon, som frisk, döf; hon
vaknade icke af det häftiga bullret.
Jag skyndade ut - natten var kolmörk, och vinden snodde i
gathörnen.
»Hvem är det som håller på att slå in rutorna?»
»Stormpatrullen.»
»Storm patrull en torde vara god låta bli det der en gång till -
här ligger en sjuk härinne, och i morgon anmäles saken hos
borgmästaren - så får en stormpatrull icke gå till väga.»
»Men det är på min befallning», ljöd en röst, - »på
stads-fiskalens befallning; hvem är ni, som vill befalla i vår stad?»
Jag sade namnet.
»Hm», yttrade en person, som skyndsamt nalkades och steg upp
för trappan, der jag stod. - »Herre Gud! - Det var roligt -. ja,
det är så förbannadt mörkt, annars så kände nog bror igen en
gammal kamrat - Petter Hallqvist - känner bror icke Petter
Hallqvist?»
»Gå presterna ut i stormpatrull?» frågade jag, i högsta grad
Öfverraskad. »Du är ju prest.»
»Nej, hin haken heller - jag är stadsfiskal härstädes - gifter
karl med en hel skock barn. Hustru min heter annars Öman, och
fadren är kopparslagare - en tät gubbe - men ser du - presten
gaf jag på båten - fy för hin haken att fara som adjunkt i stiftet
och predika Guds ord för bondtupparna - nej, jag slog mig ifrån
det religiösa och gaf mig in på det juridiska i stället - och så blef
jag stadsfiskal. Men bror fryser - jag fortsätter. - Bror får inte
vara ond för bultningen, för si när fingrarna stå som grytkrokar, så
slår man hårdare, än man vill.»
Under natten höjdes den gamlas puls, lifvet återvände - ännu
skulle det gamla hjärtat möjligen några år fortfara att klappa, och
den älskliga gumman kunna se de beställsamma barnbarnen fjäska
omkring sig och oupphörligen forsöka läsa i hennes ögon hennes minsta
Önskningar.
Knappt hade dagen återtagit sitt omtvistade välde, förrän vännen
Hallqvist inställde sig. Han var ej mera den novumläsande bleka,
tossiga ynglingen, som lärde sig deklamera af von M. och nyttja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
