Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING. 199
spegeln, fann han, att han såg dum, flat och förlägen ut - hvilket
icke var något att förundra sig öfver.
De främmande herrarne voro qvar öfver nyår; men förhållandet
mellan Kalle Fredin och bägge flickorna ville ej riktigt ta upp sig.
Han hade svikit dem bägge, ty det hade varit hans skyldighet att
beundra fröken Mathildas snille och afsnäsa Theodoras
månskensvarelse, och likaledes å andra sidan taga vara på ett »redbart»
hjärtelag och fördöma ormens falskhet; men han gjorde intetdera.
Bägge hade misstagit sig, då de ansågo honom för en 2»ädel
yngling» med nog upphöjda åsigter att förakta några lumpna yttre
företräden, till exempel ungdom, röda kinder, purpurläppar,
förgätmigejögon och hela denna naturliga utstyrsel, som gör de unga flickorna
så »ytliga». Man hade skäl att tro detta, då han knappt bevärdigat
Maria Paulsson, som verkligen egde dem alla, med några ord, hvilket,
som de äldre flickorna trodde, berodde på en viss soliditet i
karaktären och ett visst förakt för snart förgängliga företräden. Kalle
ansågs således endast afse människans andeliga jag, och bägge visste,
att deras själar voro i den allra bästa ordning och på allt sätt rena,
skära, oskuldsfulla och ömma.
Det var förlåtligt, att de ej visste, att den stackars Kalle var
fängslad af ett löfte att ej tala med Maria mer än nödigt var och
att uppfyllandet af detta löfte öfvervakades af själfve Fritz Berner,
vännen, akademikamraten. Det hade således blifvit temligen tråkigt
mot slutet, om ej gubben och gumman varit så trefliga.
Onsdagen kom, och resfrukosten intogs.
Hvarken Theodora eller Mathilda talade med Kalle Fredin, utan
hängde sig i stället, till Berners stora förargelse, på den stackars
Maria, som nu var bägges allt, den, på hvilkens hjärta de lagt sina
djupa smärtor; ty de voro två och hade hvar sin smärta att utstjälpa
öfver en deltagande vän.
Maria såg mycket betryckt ut, ty förtroenden bli ofta tunga
nog, och ett oupphörligt deltagande suger.
Kalle Frediu kunde ej begripa orsaken till förstämningen, lika
litet som vanligt folk, som icke förstå det ädla smedsyrket, begriper,
huru ett lås bär sig åt, då det går i baklås. Det enda han visste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
