Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I mellandagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Det är nödvändigt», så anmärkte prosten, »att fru Nicolai först
flyttar till Stockholm för Auroras skull. Hon har ej fått den
uppfostran, hon som rik onekligen behöfver. Den är af helt annan art
än den, som var nog i den lilla stugan - nog för våra flickor och
de enkla förhållanden, i hvilka de lefva. Res med Gud! Glöm icke,
hvad du lofvade Honom, då du knäföll inför Hans altare i
Ödes-lunda kyrka.»
Det plötsliga arfvet - lyckan, som det också kallas - hade
sänkt sig ned som ett moln öfver de fredliga dalarne och trängde som
en kall dimma in i hjärtats alla rum. Det var ej rent kallt - nej;
det var värre, det blef råkallt inom den glada barnaringen. Emma
sörjde öfver att mista Aurora, och de andra flickorna antingen
afundades hennes lycka eller tyckte henne mindre förtjena den än de.
Det var ingen konst alls att ha en rik slägting, som dör i behaglig
tid; den konsten tyckte de äldre ogifta damerna dock vara svårare,
än då man »råkat få ett vackert skinn», som förtjuste alla karlar
och till och med galna gubbar, ty, gunås dylika finnas många, som
mera fästa sig vid ytan än vid solida inre egenskaper, menade några
af dessa gamla sparbössor för sann moral och ädla åsigter.
Aurora och hennes mor bodde sedan i Stockholm. Det är klart,
att gamla grefvinnan Lichton, som hyrde våningen två trappor upp,
var alldeles förtjust i sin älskvärda värdinna och hennes förtjusande
dotter, den änglasköna Aurora Nikolai, som var så läraktig och så
snart lärde sig att obehindradt tala fransyska. Aurora var
hvardags-gäst hos grefvinnan, hvars ende son, löjtnanten grefve Hans, så godt
han kunde, sade Aurora artigheter och vid alla tillfällen uppträdde
som hennes riddare. Nästa julen - i mellandagarne, (ty då har man
intet annat att göra), blefvo grefve Hans och Aurora förlofvade. Det
var så skrifvet i stjärnorna och i spådomen under mellandagarne
förra året.
Så underligt ändå! Några år derefter var det riksdag, och
prosten Wirrman var ett af ombuden från sitt stift. Han gjorde
naturligtvis visit i det granna huset vid Regeringsgatan, der unga
grefvinnan bodde under vintern. Det vackra barnet hade åldrats, och
en liten flicka, som lekte på den präktiga mattan, hade någonting
pussigt, som ej förrådde hälsa. Grefven var för hälsans skull i Pisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
