Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VBA BLAND BERGEN. 259
och detta är demoiselle Crayong, infödd fransyska och utmärkt
målarinna. Hon var hos oss och har målat en hel familjetafla: pappa,
jag och barnen i en förtjusande grupp. Hon skall taga etyder. Då
jag läste upp ditt bref, blef hon alldeles utom sig af glädje. Du
beskref ert sköna Hälldala med så lifliga färger, hvari gästfrihet
tecknade sig i hvarje rad, och så var Ii)la Crayong, den rara människan,
så god och följde med.»
Demoiselle Crayong framträdde i fullkomligt artistisk utstyrsel.
Det svarta, purriga håret hvirflade kortklippt omkring hennes rörliga
hufvud, och kostymen var så mångskiftande som en palett eller en
påfogelsstjärt.
»Välkomna, välkomna l» sade majorskan med glad uppsyn, fastän
hon ej kunde låta bli att tänka på huru många sängar som behöfdes.
»Der stå ekipagerna», sade hon, »jag går genvägen hem, det är blott
ett stenkast öfver backen.»
»Ack, då följer jag med», sade demoiselle Crayong.
»Och du», befallde fru Wolflenbtittel sin piga, »gå då med majorskan.
Söta Ulla, jag medtog min egen kammarjungfru, ty jag vill ej besvära
ditt tjenstefolk. Jag fann lätt, att du här på landet har annat att
göra än att låta dina pigor passa på främmande. Lovisa är en
snäll flicka, som kan hjälpa till vid servering och sådant. Söta
Ulla, låt hämta våra saker, ty vi ha mycket pick och pack med oss.
Akta korgen, Lovisa, akta bara korgen!»
Herrskapet foro, och majorskan med sällskap gin go* gen vägen.
Alla blefvo välkomnade af majoren, sorn helt naturligt smålog
för hvar och en af de kära gästerna, som presenterades och sade:
»Det är en glädje, att vi nu fått kommunikation med den yttre verlden.
Min stackars Ulla satt så ensam här förut, hon riktigt led
enslighetens qval.»
»Det behöfver hon numera icke», försäkrade tant WolffenbiUtel.
»Vi äro i slägten så många, att vi kunna skingra hennes enslighet,
och dessutom har hon talrika vänner, och för alla har hon gå lifligt
beskrifvit det gudomliga Hälldala, att de med förtjusning skynda hit,
sedan kommunikationen blifvit så här ledig och billig. Själfva
stackars Johannina, sorn är fattig, sade: ’Ja, nu far jag bestämdt till
tant Paulsson på Hälldala med barnungarne, ty de bli så bleka der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
