Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
öfver mannen, som blef ett offer för septembermorden, klimatet, hennes
fina kroppsbyggnad gjorde, att hon snart föll för döden. Jag kände
henne icke förut; men en ruskig höstmorgon kom ett vandrande bud
hit från staden med ett otydligt skrifvet bref. Det var på franska
och innehöll en bön, att jag skulle komma till en lidande människa.
Jag reste - och träffade den arma främlingen på hennes dödsläger
- bredvid sängen satt hennes dotter, ett sexårigt barn, blekt och
sjukligt liksom modern. Denna bad mig taga flickan till mig - hon
förmådde ej mera. Och - denna är min Stefani, min lilla snälla
flicka, som jag ville så väl - och ändå, ändå! Det går ej an, att
Feodor kommer hit till jul - då skulle blott kärleken bli ännu
varmare, och han skulle upptäcka den för Stefani - han skulle inge
henne tankar, som hon ej får tänka - förhoppningar,, som hon ej
får ega - jag måste förbjuda honom att komma hit.»
Den gamla började skrifva. Det var ett svårt bref, ty hon hade
så gerna velat, att Feodor och Stefani skulle bli ett par; men många
betänkligheter stodo emellan. Ej så mycket Feodors föräldrar,
grefven på Torstensborg och hans maka, gamla grefvinnans enda barn
(hos dem hade mormor ett gifvet inflytande); men derför, att Stefani
aldrig visat sig religiöst varm och således saknade den högsta och
ädlaste af alla en qvinnas dygder. Men det var ej utan, att gamla
grefvinnan väutade på någon väckelse, som skulle bringa Stefani
till samma fromma och varma troslif, som varit den gamlas glädje
och tröst.
Hon afrådde sin dotterson så väl att komma hem som att tänka
på Stefani. Med ett ord: mormor ville icke hjälpa dem - och då
- då var saken också omöjlig.
Feodor och Stefani.
Det var påföljande vår.
Efter nu icke mina läsarinnor lära känna till hvarken gamla
grefvinnan eller Herresäter, så har jag måst någorlunda beskrifva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
