Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA GREFVINNAN. 343
förra och måste nu börja att gifva er ett begrepp om ställets
topografi.
Herresäter var en gammal gård, men nedbrunnen och nybyggd
så många gånger, att på tre ställen stodo grundvalar efter det forna
Herresäter, och ändå stod ett nytt på kullen vid sjön.
I den stora trädgården och parken, hvilka bägge hade att tacka
gamla grefvinnan för sin tillvaro, hade man intagit alla dessa gamla
grundvalar och murar, som ganska sanningsenligt prydde stället som
ruiner.
Utanför parkens och trädgårdens ena sida gick vägen, skild från
det helgade området af en bastant stenmur, men icke något annat
stängsel. Klart sågs, att Herresäters härligheter blommade och buro
frukt, omgärdade af ingenting annat än af kärleken för den gamla
egarinnan.
Det hade händt för många Herrans år sedan, att några godsets
pojkar temligen starkt beskattat grefvinnans fruktträd - hon
hämnades på sitt vis. När frukten var mogen, sammanbjöd hon alla
godsets barn att plocka. Det blef en måttlig skörd. »Sen I barn»,
sade hon med godhet, »sen I - jag har i år så litet att dela ut åt
er - man har stulit bort frukten omogen - litet skall jag ha själf
- litet skall torkas att ha till soppa åt er och edra föräldrar och
de sjuka, och resten skulle ni få - men det är så litet i år - det
ha en hop gossar, som inte förstå, att jag vill dem väl, gjort.»
Och så delade hon ut sina håfvor och sade: »Barn, låt frukten
mogna, det är ingen, som förmenar eder.»
Efter den gången var grefvinnans fruktträdgård en fridlyst, helig
ort, och frukten glänste som guld i solskenet, utan att det föll något
barn in att klättra öfver och smaka på. Den dagen skulle ändå
komma, och sen kunde man äta och ändå ha godt samvete; det är
att slå två flugor i en smäll, tyckte barnen.
Stefani hade gått ner i parken för att tillse, om det lilla templet
var i ordning till gamla grefvinnans födelsedag, som snart skulle
infalla. Hon hörde väl någon, som kom gången nedåt genom parken;
men detta var en vanlig gångväg för arbetarne.
Plötsligen stod Feodor midt framför henne.
»Feodor! Feodor! hvad? är Feodor här?» ropade flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
