Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En glad själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GLAD SJÄL. 357
»Jag är den lyckligaste på jorden», utropade jag. - (Flickan
ordentligen friade till mig; eller hvad tycker du, kapten?)
»Jag ville så gerna bedja dig att komma hit den 28 i nästa månad
och åtaga dig att vara marskalk på mitt bröllop med Lundman.»
»Lund . . . Lund . . . Lundman! Hvad är det för en?»
»Bevars! Du vet väl, att jag är förlofvad med häradshöfding
Lundman? Han har denna domsaga.»
Jag steg upp. Blodet rusade mot hufvudet.
»Jaså, du tar en sådan der pennfäktare - en bläcksudder -
en fy f-n!»
»Axel, jag känner ej igen dig», sade Rosalie och såg mig
bekymrad i ansigtet, »Men du är den rätte. Du har ett varmt hjärta,
sköna åsigter och talar bra, så att mamma och pappa påstå att...»
»Jaså, de påstå - hvad då, lilla Rosalie?» återtog jag och
sansade mig; ty att föreställa en afsnäst älskare är bittrare än själfva
korgen.
»Jo, du! Bevars, har du ej hört det?»
»Nej, verkligen icke. Jag blef - jag blef litet - litet, säger
jag - litet Öfverraskad; men jaha - ja, visst skall jag vara
marskalk på bröllopet.»
Hör på, kapten! Man prisar Brutus, som själf dömde sina söner
till döden, men hvad är det mot en underlöjtnant, som med leendet
på lapparne åtager sig att vara marskalk på en rivals bröllop, hvilket
är ungefär detsamma, som om man skulle prestavera på sin egen
begrafning. Om någonting är storartadt, så är det en sådan makt
öfver sig själf, som var omöjlig i hedniska verlden; men religion och
civilisation, ser du, ha så förmildrat sederna, att man tömmer
giftbägaren, som det vore fråga om ett glas »guldkrona».
Nog af! jag blir marskalk på lagläsarens och Rosalies bröllop.
Punctum.
»Jo, mamma sade, så snart hon hörde ditt namn: Axel, skall
bli marskalk; ty han ser hygglig ut och kan lägga ut både på
längden och bredden; och så smakar han aldrig punsch, hvilket är det
förnämsta af allt; ty det är det allra farligaste för marskalkarne,
som måste dricka med alla, så att de hunnit bli halffulla, tills de
skola föreslå skålarne. Vi skola laga till en särskild butelj med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
