Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Jag har icke glömt dig», sade jag ursäktande åt min vackra
zigenerska, som öfvergått från danskonsten till klostret.
Flickan smålog föraktligt.
»Det är detsamma, huru ni gjort, men jag älskar er än, fastän
ni icke älskar mig. Nåväl, grefve, ni måste fly i denna natt.»
»Nej.»
»Ni vill således bortföra fröken?»
»Huru? Hvad?»
»Jag vet hela planen, patern vet den, gamle grefven vet den;
det skall ej lyckas er - i hennes armar skall ni dock ej glömma
den stackars fattiga flickan, ni öfvergaf för en enda liten dolkstöt
i axeln.»
»Flicka, tala.»
»Ser ni, jag vill er väl - fly! Jag är paterns biktbarn, jag
är hans verktyg. Se här en dolk - den skulle borrat genom ert
trolösa hjärta, men jag vill det ej. Här är en flaska - det är gift,
det är aqua tofana, som jag skulle drypa i er dryck, om ej dolken
kunde begagnas. Ser ni, jag är beväpnad, men jag vill icke. Kanske
det skall kosta mitt lif, sedan jag återvändt till mitt kloster; man
glömmer aldrig der att hämnas. - Men det gör ingenting. Jag
har ingenting att lefva för, alltsedan jag kom från de mina in i
den konstlade verlden, sedan ni glömde mig och sedan jag antog
doket.»
»Men hvad skall jag göra?»
»Fly, fly i denna natt! Jag dödar er icke, men tro mig, man
har trognare verktyg än en svag flicka; man skall skicka dem i edra
spår, hvar ni också vill gömma er inom Kyrkostaten.»
»Nej, jag flyr icke, det må gå, huru det vill», blef mitt
beslutsamma svar.
»Ni vill då verkligen offra lifvet för denna flicka? Ni tålde ej
ett dolkstyng på narri för min skull. Det var ett prof, min gode
grefve; jag ville se, örn ni verkligen älskade mig. En af mina bröder
gaf er den lindriga rispan. Hade ni stått profvet, skulle jag lefvat
och dött för och med er, jag skulle blifvit er slafvinna, jag skulle
blifvit ödmjuk och lydig som ett tämdt djur; men ni stod det ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
