Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN. 397
och jag blef nunna - när jag ej kunde tro edra blå ögon, så kunde
jag ej tro någon.»
»Således du!»
»Ja, jag. Fly nu, grefve», återtog hon och föll ned till mina
fötter, »fly, rädda er ur lifsfaran och låt mig sedan ensam dö eller
förtvina.»
»Nej, nej, bed mig icke», sade jag halft förtviflad och reste henne
upp; »har jag svikit en, så skall jag ej svika en till.»
»Jag hörde i går afton en öfverläggning mellan gamle grefven
och patern», sade flickan. ’Skall en kättare’, yttrade grefven
rosslande, ’hindra mig att försona mig med Gud? Nej, den tredje
oktober skall hon invigas; jämt ett halft sekel efter brottet, kommer
försoningen.’
’Det var ett svårt brott; hon var en kyrkans vigda brud, och
ni i ert öfvermod trängde in i hennes helgade cell.’
’Det var icke nog, pater; rif upp såret från midten och icke
från kanterna, fortfar!’
’Ni kom in, ville bortföra henne mot hennes vilja, ni band en
duk för hennes mun, ni lyckades att få henne öfver muren och–––-’
’Stanna ej i operationen, pater; låt knifven gå, så tar det slut.’
’Och ni lyckades att ha bortröfvat ett lik - ni hade qväft
kyrkans brud för att hindra henne ropa på hjälp.’
’Ja, pater - kan det försonas?’
’Kyrkan kan förlåta allt, om ni offrar allt. Celestina är det
sista ni eger utom detta slott, som ni ej kan skänka.’
’Men om han flyr med henne - ni hörde ju själf.’
’Ja, jag hörde hela planen - åh, det svaga nätet rispas sönder
af en dolk, som om det vore en spindelväf.’
’Ja, en dolk är enda vilkoret för min försoning med himlen;
han måste dö.’
’Ja, grefve, han måste dö den heliga kyrkan till säkerhet och
er till försoning.’
»Så talade de och tro mig, man släpper er icke, man fruktar
er, man fruktar att låta er resa, ty er konung kunde blanda sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
