Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 59. Carl Gustaf Tessin - 60. August Ehrensvärd - 61. Carl August Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nom i verkligt ekonomiskt betryck. Han hade likväl af
sina kunskaper och sin erfarenhet hemtat en nyttig vinst:
den praktiska lefnadsvisheten, hvilken väl icke gaf honom
medel att afböja motgången, men åtminstone att med lugn
bära den. Han afled på Åkerö, der han tillbragt sina
sista år, den 7 Januari 1770. Hans samlingar och
anteckningar äro af mycket både politiskt och litterärt intresse.
60.
August Ehrensvärd.
Sveaborgs och skärgårdsflottans skapare hette, då han
föddes, den 29 September 1710, Scheffer, hvilket namn
hans fader, till härkomsten Tysk, då ännu bar, innan han
adlades under namnet Ehrensvärd. Han hade egentligen
önskat gå den lärda vägen och på den hinna till en
Akademisk profession, men som hans stjufmoder satte sig
deremot, måste han vid 16 år ingå som volontär vid
artilleriet, der han småningom uppsteg till officer och kapten
mekanikus. Eu resa i Frankrike, som han företog med
offentligt understöd, lände honom till mycken nytta, och
bland andra kunskaper, som han dervid inhemtade, var
äfven graveringskonsten. Fälttåget i Finland, som han
bevistade, bar, lika litet för honom som de öfriga
deltagarena, några lagrar. Mera tillfälle att inhemta praktisk
kännedom i krigsyrket ägde han under den store Fredriks
ledning, hvilken han åtföljde på dess fälttåg i Böhmen, der
han öfvervar slaget vid Sorr. Är 1761 blef han, som
emellertid avancerat till Generallöjtnant, befälhafvare öfver
Svenska arméen i Pomern, men fick vid Passevalk ett sår
i bröstet, hvaraf han nära ett år var sjuk, och som, utom
andra omständigheter, hindrade honom fran att för sig
eller för sin här förvärfva någon särdeles ära. Han var för
öfrigt en af dem, som naturen mera ämnat att förbereda,
än att genom egen handläggning utföra kriget. Det var för
honom ej en handling men en vetenskap. Inom denna
señares krets är han deremot ett af de största snillen
Sverige ägt, och står i bredd med de ypperste män på
samma bana. Från honom utgick planen att bygga en flotta ,
användbar i de Svenska farvattnen, der stora, djupgående
skepp ej kunna begagnas, och hvilkas onytta hans ljusa
blick redan förutsåg. Han såg mer, han såg alt Sveriges
farligaste fiende var dess i krafter ständigt tillvexande östre
granne, och att det var mot denne, som det
hufvudsakligen borde vara betänkt att värja sig. I sammanhang med
den nya flotta han bildade, ville han derföre bereda
henne en station, hvarifrån hon, sjelf oangripbar i sin fristad,
skulle kunna när som helst utgå att oroa och anfalla fienden,
och han föreslog derföre att på klipporna utanför
Helsingfors, i Finland, bygga en stark fästning. Båda
planerna gillades af Regeringen och Ständerna och af båda
anförtroddes honom utförandet. Sveaborg uppväxte under
hans ögon till ett annat Gibraltar, som ej af våldet kunde
eröfras_, endast af lågheten förrådas. Det har blifvit den
fiendes byte, mot hvilken det var ämnadt att tjena Sverige
till en borg; hans flotta har af senare händer undergått en
fullkomlig omskapelse; men den stora tanka, som låg till
grund för båda dessa jätteverk, förblir derföre lika
genialisk, lika beundransvärd. Den 4 Oktober 1764 afled
dåvarande Fältmarskalken och Kommendören Grefve
Ehrensvärd på Öfverstebostället Saris i Finland. Han är
begrafven på Sveaborg, der hans monument har denna enkelt
sublima inskrift: »Här hvilar Ehrensvärd bland sina
arbeten och sin flotta.»
61.
Carl August Ehrensvärd,
den föregåendes värdige son och sista bladet i den
treväpling af storheter som burit detta namn, föddes den 5 Maj
1745. Naturen och lyckan hade på honom slösat sina
gåfvor. En så rikt utrustad själ skulle, hvar som helst, på
hvilken bana han valt, hunnit till anseende och
utmärkelse; men sonen af August Ehrensvärd borde ännu hastigare
kunna utbilda sina ovanliga anlag och sonen af
Fältmarskalken Ehrensvärd måste, skyndsammare än andre, stiga till
lyckans höjder. Vi se honom sålunda redan vid 30 år
Öfverste och Riddare. Han hade som en 16-årig yngling
aflagt sin första lärospån på stridens fält och sedan under
utländska resor ökat sina kunskaper och fulländat sin
uppfostran. År 1780 företog han en resa till Italien, som blef
märkvärdig genom den beskrifning deröfver han författade,
och hvari han röjde de estetiska åsigter, han sedermera
närmare utvecklade i sin ryktbara skrift: De fria
konsternas Filosofi. I ett korrt, tankdigert språk framställer
han här de mest originella idéer öfver konstbildning i
allmänhet och särskildt öfver dess karakteristiska drag hos
antiken och de moderna folken, hvarvid han sätter den
förra oändligt öfver de senare och södern öfver norden. Vid
Finska krigets utbrott erhöll han befälet öfver
skärgårdsflottan, och det blef sålunda hans lyckliga bestämmelse, att
praktiskt få bevisa nyttan af sin faders verk. Detta gjorde
han äfven, ehuru lyckan icke var honom gynsam, ty i
träffningen vid Svensksund den 24 Aug. 1789 blef hans flotta
slagen och han förlorade dervid flera skepp. Denna
utgång tillskrifves likväl mindre honom, än Konungens befall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
