Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 63. Anders Johan von Höpken - 64. Fredrik Hendrik af Chapman - 65. Filip Julius Bernhard von Platen - 66. Adolf Fredrik Munck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dess förste Direktör. Vid Svenska Akademiens stiftelse
blef han dess förste ledamot. Flera utländska lärda
sällskap hade låtit honom samma ära vederfaras. Höpken är
onekligen en af de renaste och vackraste karakterer
Riksdagsepoken frambragt, och en man, som skulle prydt och
hedrat andra epoker. Han dog den 9 Maj 1789, rörd af
slag midt ibland sina gäster vid middagsbordet. Han har
efterlemnat flera skrifter i politiska ämnen och åtskilliga
akademiska tal.
64.
Fredrik Henrik af Chapman,
född i Götheborg af Engelska föräldrar den 9 September
172l. Fadrens yrke — han var Major vid Svenska
flottan — bestämde äfven sonen till sjöväsendet, men han valde
den theoretiska delen deraf och blef ej blott Sveriges
störste skeppsbyggmästare, utan äfven en af de störste Europa
frambragt. För att fullkomna sig i sin vetenskap, reste han
till dess hufvudsäte, England, der hans ihärdiga forskningar
mot honom väckte misstankan för elaka afsigter och
föranledde hans arrestering. Misstankan lemnade likväl snart
rum för öfvertygelsen om hans ovanliga skicklighet och han
erbjöds träda i Engelsk tjenst, hvilket likväl ej skedde,
emedan Chapinan älskade sitt fädernesland och i framtiden icke
heller fick tillfälle att klaga öfver bristande uppmärksamhet
och belöning. Den äldre Ehrensvärd begagnade honom,
efter hans återkomst, att utföra sin idé om en
skärgårdsflottas inrättning. Efter Ehrensvärds död råkade hans
skapelse i förfall och Chapman åsidosattes. Gustaf III
uppträdde likväl några år senare på thronen, och med honom
en gynsam tid för all förtjenst och alla stora företag. År
1776 byggde Chapman en landstignings-kanonslup, som han
framvisade för Konungen, hvilken sjelf gick ombord derpå,
och, sedan han funnit uppfinningen god, utnämnde han
uppfinnaren till Öfverstelöjtnant och befalde honom bygga
sig en roddflotta. På den följde snart en linieflotta efter
Chapmans modell, som fullbordades på den korta tiden af
7 år, eller från 1781 till 1788, då tillfälle yppades för
hans båda verk att prisa sin mästare. Båda bestodo
profvet, och hela Europa skyndade efter hand att tillegna sig
Chapmans snillrika idéer, hvilka senare tider blott i några
mindre detaljer behöft förbättra. Till den inre
tillfredsställelsen en utmärkt man altid skördar af att se sin tanka
träda i handling, kommo äfven yttre belöningar och
Chapman steg efter hand till Adelsman, vice Amiral och
Kommendör af Wasa-Orden med stora Korset,
hvarförutan Vetenskaps-Akademien och flera in- och utländska lärda säll-
skap valde honom till sin ledamot. Hans bild upprestes år
1800 i modellsalen i Carlskrona. Yid 72 års ålder
lemnade han statens tjenst, men upphörde derföre icke att med
nya rön och arbeten gagna sin vetenskap och afled först den
19 Augusti 1808, i den höga åldern af nära 87 år, men
utan att ha kännt ålderdomens vanlige följeslagare:
bräcklighet och aftagande.
65.
Filip Julius Bernhard von Platen,
född på godset Dornhoff på Rügen den 14 Mars 1732, af
en urgammal adelig ätt, ingick redan som gosse i
krigstjenst och bevistade vid 15 års ålder Preussiska arméens
fälttåg i Böhmen, der han erhöll flera blessyrer. Efter
krigets slut återgick han i Svensk tjenst och steg der i
grader ända till Fällmarskalks-värdigheten. Under Finska
kriget förde han befälet näst Konungen och utmärkte sig
såsom en tapper och välsinnad man, men utan att ådagalägga
några högre militäriska talanger. Efter freden vistades han
för det mesta i Pomern och dog derstädes den 23 April
1805. Vid Verälä-fredens förkunnande gaf Gustaf III
honom ett ganska smickrande vitsord om hans «mannamod
och mogna råd» samt den förbindelse, hvari han och arméen
stodo till honom.
66.
Adolf Fredrik Munck.
Denne man, född är 1749, har i den nyare Svenska
historien vunnit en tvetydig ryktbarhet och denna är utan
tvifvel ett af de största misstag man kan förebrå Gustaf III,
ty af alla dem, han hedrade med sin ynnest, visade sig
ingen så föga förtjent deraf som Munck. Han hade, man vet
ej hvarigenom, råkat ådraga sig Konungens uppmärksamhet,
som efter hand upphöjde honom till den ena värdigheten
efter den andra, gjorde honom till Friherre, President i
Kammar-Rätten, Serafimer-Riddare och ledamot i
Regeringen under sina utländska resor, utan att Munck hvarken
genom sina kunskaper eller förståndsgåfvor pa något sätt
rättfärdigade denna utmärkelse, ty med ett groft sätt att
vara och ett våldsamt, despotiskst lynne, förenade han den
slags ärelystnad, som menniskor af hans själsbeskaffenhet
kunna känna och den fullkomligaste likgiltighet om medlen
till sina ändamål. Ett obevist rykte uppger anledningen
till hans ynnest vara, icke blott hans brukbarhet som
verktyg för hvad uppdrag som helst Konungen kunde lemna
honom, utan äfven och i ännu högre grad det val,
hvarmed Drottning Sofia Magdalena hedrade honom, då hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
