Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 71. Clas de Frietzky - 72. Elis Schröderheim - 73. Carl De Geer - 74. Mathias Benzelstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härom, att Frietzky icke med skäl kunde emottaga gröna
bandet, då han förut hade blå bandet i moralen. En
ersättning för denna försakelse väntade honom samma afton,
dä han i Adelns samlingsrum höjdes på sine ståndsbröders
axlar och förklarades för hela Riddarhusets Farbror, en
titel, som skulle gifvas honom af hvarje Adelsman, huru
mycket öfver honom i rang och ålder han än måtte vara.
Han dog på Säbylund i Nerike den 9 Oktober 1803, utan
att, såsom man skulle väntat, deltaga i Norrköpings
riksdag. Han hade ingen annan titel, än den af Direktör,
emedan han bestridde en sådan befattning i ett bruksbolag.
72.
Elis Schröderheim,
son till Biskopen i Carlstad, Schröder, föddes i Stockholm
den 26 Mars 1747, och blef, enligt anlaget bruk, jemte sine
bröder upphöjd i adligt stånd, hvilket ännu anses såsom
ett af biskops-embetets prerogativer. Han ingick i
Kansliet, blef här känd af Gustaf III, hvars ynnest han
förvärfvade både genom sin embetsmanna-skicklighet och sitt
angenäma umgängessätt, som förskaffade honom ej blott
hastiga befordringar i statens tjenst, utan äfven hedern att
bli en af deltagarne i Gustafs förtroligaste sällskapskrets.
Den tid han från dessa dubbla befattningar kunde
undanstjäla, egnade han åt vitterheten, och hvad som för andra
är ett arbete, blef för honom en hvila, en lek. Man har
sålunda efter honom flera smärre tal och poemer, nästan
alla i skämtsam stil samt trenne, af en liflig och qvick
dialog utmärkta, Komedier: Rångedala-Riddaren, Fjäsken
eller den Beställsamme, ännu sedd med nöje, samt
Sladdret eller Fjäskens Mirakler. Den Svenska
dramatiska litteraturen måste med skäl beklaga, att en utaf
hennes älsklingar fick så föga egna sig åt hennes tjenst,
hvaremot statens måhända äfven måste beklaga, att icke
litet mera lasthet och allvar fanns i denna älskvärda
karakter, som eljest hade så ovanliga resurser. Af Gustaf
befordrad till Statssekreterare, Rikshärold, Kommendör af
Nordstjerne-Orden, upphörde ej blott hans yttre lycka utan
äfven hans inre trefnad med hans beskyddares lif. Det förra
hade den allmänna orsak vi redan antydt, det senare var
en följd, dels af husliga missöden — hans glada och
snillrika frus död — dels af ekonomiska bekymmer, emedan
Schröderheim af alla kunskaper var mest oerfaren i den
visserligen prosaiska, men så högt nödvändiga: att hushålla.
Efter Gustafs död skiljdes han från sin
Statssekreterare-plats och flyttades till Landshöfding i Upsala, hvilket
embete han likväl knapt innehade i tvänne år, bodde sedan
på Järfva, hvaraf han fått arrendet och dog efter ett
sorgligt och glädjelöst, tillbragt år, d. 30 Augusti 1795. Han
var en af de förste ledamöterne i Svenska Akademien,
hvarförutan Vetenskaps- och Vitterhets-Akademierna äfven
tillegnat sig honom.
73.
Carl De Geer
föddes pa Finspång den 10 Februari 1720 och var en
värdig ättling af sin, om den Svenska jernhandteringen och
Statsverket så högt förtjente, stamfader Louis De Geer.
Redan som gosse röjde han mycken böjelse för
naturvetenskapen, särdeles för insekternas studerande, hvilken böjelse
vid äldre åren utvecklade sig till redbara forskningar och
gagnelig verksamhet. Han har härom utgifvit 2:ne tal i
Vetenskaps-Akademien och ett ganska värderadt verk i 7 1
tomer: Mémoires pour servir à l’Histoire des Insectes,
hvarförutan lian samlade ett ansenligt Naturaliekabinett,
som han, jemte ett dyrbart mikroskop, skänkte
Vetenskaps-Akademien. Helt ung öfvértog han sina vidlyftiga
egendomars förvaltning och förestod den med en drift, en insigt
och ett ordningssinne, som högst fördelaktigt inverkade, ej
blott på hans egen ekonomi, utan äfven på bruksrörelsen i
allmänhet, genom de rön han anställde och de företag han
genomdref. Utan att ingå i statens tjenst, blef han likväl
icke utan de hedersbevisningar denna tilldelar förtjente
medborgare, och hvaraf missbruket ännu på hans tid ej gripit
så vidt omkring sig. Han upphöjdes till Hofmarskalk,
Friherre och Kommendör med stora Korset af Wasa-Orden
vid dennas stiftelse är 1772. Han avled den 8 Mars
1778.
74.
Mathias Benzelstjerna,
son af Erkebiskop Jacob Benzelius, föddes i Lund den 8
September 1713 och bar namnet Benzel intilldess han efter
fadrens död, jemte sina slägtingar, introducerades på
Riddarhuset. Han engagerade sig såsom yngling i Kansliet
och användes vid riksdagarna från och med 1740 till och
med 1752 i den vigtiga befattningen såsom Sekreterare i
Sekreta-Utskottet, och förde äfven någon tid protokollet i
Rådkammaren. Ehuru hedrad med dessa förtroende-poster
och understödd af sin faders anseende, gingo hans
befordringar icke så fort som man bordt vänta, tilldess han
ändtligen år 1759 utnämndes till Statssekreterare och Öfver-
Post-Direktör, ett embete, som han med sällsynt skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
