Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 76. Lars von Engeström - 77. Carl Gustaf Pilo - 78. Gustaf Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som dertill fordrades). År 1787 afgick han till Warschau,
der han likväl ej förr än följande året erhöll något
offentligt uppdrag, hvars beskaffenhet väl tros ha varit af stor
vigt, men aldrig blifvit närmare kändt. Under
förmyndareregeringen fungerade han en tid såsom Hofkansler och
ansågs för en man af mycken betydenhet, men lärer icke
länge ha bibehållit sig i Reuterholms ynnest, hvarföre han
aflägsnades på en beskickning till England. Från 1798 till
år 1803 var han Envoyé vid Preussiska hofvet.
Återkommen derifrån, lefde han utan någon offentlig befattning till
år 1809, då han, som förut var känd och värderad af
Hertig Carl, kallades till Kansli-President efter Friherre
Ehrenheim, som dragit sig tillbaka, missnöjd med
revolutionen. Engeström var visserligen icke vuxen de
brydsamma omständigheter, hvarunder han emottagit denna post
och som då erfordrat en vida högre kraft; men man kan
säga, att ej heller någon af hans kolleger var det, och
Svenska statsskeppet fördes således af händelsernas ström,
utan att kunna styra den eller göra den motstånd. Man
måste emedlertid altid låta hans redlighet och patriotism
rättvisa vederfaras, hvarjemte det bör erkännas, att han icke
tvekade att uttala sin öfvertygelse äfven om denna befanns
i strid med en mäktigare. Såsom Utrikes-Statsminister —
ty emot denna benämning utbyttes den fordna blygsamma
titeln af Kansli-President — har han lånat sitt namn åt
alla de märkliga tilldragelser, som utgöra Sveriges politiska
historia ända till år 1824, då han nedlade alla sina
befattningar, för att åtfölja sin fru till dess slott, Jankowitz, nära
Posen i Preussiska Pålen, der han äfven afled den 19 Aug.
1826 i sitt 74 lefnadsår. Såsom vigtiga uppdrag hopade
sig på honom, så gjorde äfven yttre utmärkelser, och han
erhöll icke alenast alla sådana, som i Sverige kunna vinnas,
Grefve-värdighet och Serafimer-Orden, utan äfven flera
utländska dekorationer. Såsom Kansler för Lunds
Akademi röjde han mycket nit för vetenskaperna och deras
idkare, och saknade ej insigt i bedömmandet af deras
förtjenst, ehuru hans goda hjerta beskylldes för att någon
gång ha mutat hans omdöme, så att han befordrat
personer, som endast hade detta anspråk, med förbigående af en
och annan mera värd att gynnas. Han älskade emedlertid
lärdom och vitterhet, samlade böcker och konstsaker och
var en af Sveriges få mecenater i senare tider.
77,
Carl Gustaf Pilo.
Detta är namnet på en af den Svenska Målarekonstens
äldste och utmärktaste mästare. Hans familj härstammade
från Pålen, men fadern var född i Sverige och sjelf en god
konstnär, af hvilken man har alfresco-målningar i stora
trappan på Drottningholms slott. Hans son, Carl Gustaf, föddes
år 1712 i Södermanland, der fadern, som öfvergifvit sitt yrke
och blifvit landtbrukare, innehade en liten gård. Med honom
inträffade den icke ovanliga händelsen, att han ej ville
tillåta sin son beträda samma lefnadsbana som han sjelf,
emedan han ej tyckte, att hon för honom burit bvarken
blommor eller frukter. Slutligen gaf han likväl vika för
gossens bestämda lust och omisskänneliga fallenhet, och
Carl Gustaf kom i lära hos Crisman i Stockholm samt
befordrades till gesäll. Handtverksmålningen var emedlertid
lika litet något fält för hans gåfvor, som hon förmådde
utveckla dem. Lyckligtvis blef Målare-Akademien i rättan
tid, år 1735, inrättad och Pilo, då en 23-årig yngling, blef
en af dess första elever. Han fann emedlertid, att han icke
heller här kunde få inhämta konstens högre kännedom och
reste sålunda år 1740 till Danmark, der ett bättre tillfälle
dertill kunde erbjudas honom. Här väntade honom också
verkligen både ett sådant tillfälle och någon belöning för
hans talang, ty han utnämndes till Hofmälare, Professor
och slutligen Direktör för Danska Målare-Akademien. Han
qvarstadnade i Köpenhamn till år 1772, då dels längtan
till fäderneslandet, dels den bättre tid, som i Sverige uppgick
för vitterhet och bildande konst, återförde honom
dit. Hans väntan på befordran och anställning kunde likväl icke
straxt realiseras. Han kallades väl följande året till
Akademiens ledamot, men som härmed icke följde någon lön,
bosatte han sig en tid i Nyköping. Ar 177 kallades han
slutligen till Stockholm för att måla Gustaf III:s kröningstafla,
ett arbete, som han aldrig hann fullända, men hvaraf
de färdiggjorda partierna anses för mästerstycken. Hon finnes
förvarad på Drottningholm. Med det ofvannämnda uppdraget
följde fria rum i Akademiens hus och Direktörs-
platsen derstädes, hvilken han innehade till två år före sin
död, som timade i Stockholm år 1792. Pilo hör till desse
mognade, gedigne Konstnärer, som väl icke öfverraska genom
någon liflig, sprittande originalitet, men der allt röjer
sanning, alvar, redbarhet och en storartad stil. Hans ryckte
var ej inskränkt endast inom Sverige och Danmark; det
hade äfven sträckt sig till andra länder och Akademierna i
Wien och Petersburg valde honom till sina ledamöter.
78.
Gustaf Lundberg.
Man känner ej dennes födelse-år, men hvilket måste
ha inträffat i förra seklets början, emedan han vid sin död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
