Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 85. Louis Masreliez - 86. Nils Rosén von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men till Sverige utnämndes han till Professor,
Målare-Akademiens Direktör och slutligen Hof-Intendent. Han
öfvergaf snart historie-målningen, emedan han sjelf tyckte sig
icke äga de höga anlag, som han fordrade för denna genre.
Några af hans efterlemnade arbeten, och deribland
Altar-taflan i Maria kyrka i Stockholm, synas likväl visa, att han
haft mindre skäl att öfvergifva historie-målningen, än många
som dervid qvarstannat. Karakteristiskt för hans
blygsamhet är, att ofvannämnda altarlafla endast var provisoriskt
målad och af honom ämnad att utbytas mot en bättre, som
han tänkte måla i Rom, men att Kyrkans Råd fann sig så
belåtet med denna, att det ej ville hafva någon annan.
Masreliez’s egentliga styrka var basreliefen och hans
arbeten i denna stil, i trenne rum af Kongl. paviljougen på
Haga, ha till och med blifvit satta i bredd med Rafaels
Loger. I teckning och komposition är han af få
öfverträffad. Han afled i Stockholm år 1819. — Hans yngre bror,
Jean Baptiste, född i Stockholm år 1754 och der afliden
år 1801, omfattade fadrens yrke som
ornaments-bildthuggare och har först hos oss infört pastellagens användande.
86.
Nils Rosén von Rosenstein
är namnet på Sveriges störste Läkare under början och
medlet af förra seklet, ett af de yppersta vetenskapen hos
oss har att uppvisa, och af dem hon i något land har att
skryta af. Han föddes den 1 Februari 1706 nära
Götheborg, der hans fader, Regements-pastorn Rosén, bodde.
Han var i början bestämd att inträda i sin faders stånd,
men visade en oöfvervinnerlig böjelse för medicinen,
hvartill, utom naturlig fallenhet, tvenne anledningar sägas hafva
bidragit. Han skall nemligen, vid 4 års ålder, hafva
insjuknat i pesten och ansetts för död; men när han som lik låg
upplagd på ett bord, inkom lyckligtvis hans moder, och
märkte några återstående spår af lif hos det älskade barnet,
hvarföre bon ryckte det undan den förestående hastiga
begrafningen, samt derigenom undan den verkliga döden.
Tankan på denna händelse, som sedermera ofta berättades för
den tillväxande gossen, väckte hos honom den öfvertygelse,
att många menniskolif skulle kunna räddas genom en större
tillgång på skicklige Läkare. En sådan fanns emedlertid i
hans faders församling. Det var en bonde, som med
mycken framgång botade en mängd sjukdomar. Gossen, som
såg denne ostuderade och olärde mans lyckliga kurer, tyckte
sig häraf finna, huru mycket mer skulle kunna för
mensklighetens sak uträttas af en person, som med hans förmåga
till sjelftanka och aktgifvande på naturen, förenade
kunskapens och studiernas ofantliga resurser, men hvilka, utom dessa
ofvannämnda nödvändiga egenskaper, blifva ett dödt
minnesförråd. Hans fader kunde ej motstå sonens ifriga
längtan att få ägna sig åt läkarekonsten, men hans knappa
tillgångar medgåfvo honom föga mer, än att lemna honom sitt
bifall dertill. Blott en korrt tid förmådde han bestrida
ynglingens vistande vid Lunds Universitet, hvarifrån han år
1724 måste begifva sig till Stockholm att der emottaga en
Informators-befattning. Denna motgång, som han tyckte,
var likväl i sjelfva verket en redbar lycka, ty han råkade
komma i den utmärkte Arkiatern Ribes hus, hvars son
anförtroddes åt hans handledning, medan han sjelf begagnade
fadrens, att utvidga sina insigter i dennes konst.
Äfvenledes blef han bekant med Casten Rönnow (en man,
hvarom vi framdeles vidare skola tala), hvilken förskaffade
honom en Medecinae-Adjunkts post i Upsala. År 1729 fick
han tillfälle att med en ung Grefve Posse företaga en resa
till åtskilliga Tyska städer, fortsatte den sedan till
Frankrike och Holland samt tog i Harderwik Doktorsgraden.
Återkommen till Sverige år 1731, utnämndes han att
förestå Medecinae-professionen under Arkiater Rudbecks
tjenstledighet. En Professorsstol blef korrt derefter ledig i Lund,
på hvilken Rosén äfven erhöll fullmakt, men Upsala ville
ej förlora honom, och för att undgå en sådan förlust,
föreslog dess Akademiska Konsistorium att han, såsom
förbättring i sin knappa Adjunktslön, måtte få åtnjuta inkomsten
af Ulfva rusthåll, hvilket äfven beviljades.
Naturalhistoriska professionen tillföll honom år 1740, men hvilken han
till Linné bortbytte mot professionen i den praktiska
medicinen, ett byte, hvarmed både de utmärkte männen och
deras vetenskaper hade skäl att vara tillfredsställda. År
1756 ingick han ett nytt tjenstebyte med sin måg,
Bibliothekarien Aurivillius, men flyttade, till följe af en
påkommen sjuklighet, följande året till Stockholm. För sin
tillsyn vid de trenne yngre Kongl. barnens koppympning och
för sina öfriga förtjenster, erhöll Rosén år 1769 af
Ständerna den då för tiden icke obetydliga gåfvan af 100,000
Daler kopparmynt. Flera andra belöningar hade förut
tillfallit honom. Vid Vetenskaps-Akademiens stiftelse blef
han en af dess förste ledamöter, hvarförutan han
upphöjdes i Adligt stånd, pryddes med Nordstjerne-Orden och
utnämndes till Kongl. Lif-Medikus. Han afled i Upsala
den 16 Julii 1773. Efter honom finnas en mängd
skrifter, hvaraf åtskilliga ännu bibehålla ett klassiskt värde t.
ex. hans Underrättelser om barnsjukdomar, hans
Hus- och Res-Apothek, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
