Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 87. Olof af Acrell - 88. Johan Gustaf Acrell - 89. Carl von Linné - 90. David Schulz von Schulzenheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof af Acrell
föddes i Österåkers församling i Roslagen den 26
November 1717. Hans fader, Kyrkoherden derstädes, Acrelius,
dog då sonen endast var ett halft år gammal, men hans
efterträdare, som med pastoratet äfven undfick hans änkas
hand, blef en verklig fader för den efterlämnade späde
gossen. Denne valde Medicinen till sitt yrke, anträdde,
efter att i fäderneslandet hafva fulländat sina studier, en
resa till Tyskland, Frankrike, Schweitz och Italien, tog tjenst
vid Franska arméen och åtföljde den under flera fälttåg i
Tyskland, hvarunder han äfven blef fången med hela
garnisonen i Lauterburg, men återfick friheten mot löfte, att
icke tjena på ett års tid. Kriget gaf honom ett tillfälle,
som han eljest icke skulle kunnat erhålla, att fullkomna
sig i den praktiska kirurgien, som han med särdeles
förkärlek idkade, ehuru han icke eller försummade den invärtes
medicinen. Efter återkomsten till Sverige anförtroddes
honom vården om både den gamle Konung Fredriks och
den nyfödde Kronprinsen Gustafs hälsa. Han föreslog år
1752 ett lazaretts inrättande, hvilket äfven skedde och han
fick tillsynen öfver sin stiftelse, en befattning, som han
behöll i nära ett halft sekel. Han kan anses för Kirurgiens
fader inom Sverige, och är derjemte äfven en af dess
störste läkare. Hans förtjenster erkändes också och en mängd
utmärkelser, såsom adelskap, Kommendörsbandet af
Wasa-Orden m. m., tilldeltes honom. Den som mest smickrade
och gladde honom, var likväl General-Direktörs befattningen
öfver sjukskötseln i alla rikets lazaretter, emedan derigenom
det vidsträcktaste fält för honom öppnades, att gagna
menskligheten och sin vetenskap. Då han år 1800 vid 83 års
ålder tog afsked från denna befattning, hvartill han blifvit
utnämnd år 1776, erbjöd honom Serafimer-ordens Gillet
en gåfva af 1000 Rdr, dels såsom bevis på sin aktning,
dels som en liten ersättning för hans 24-åriga lönlösa
tjenste-utöfniug. Han undanbad sig kapitalet, men begärde att
till sin död få behålla räntan, hvilken Konungen
fördubblade. Hans vidsträckta och lyckliga praktik hade
längesedan försatt honom i ekonomiskt oberoende. Han afled år
1806 den 28 Maj i den höga åldern af 88 år. Acrell var
en af de lyckligaste menniskor. Han fick ägna sig åt den
konst han älskade och hans bemödanden deri kröntes med
ständigt växande framgång. Till den allmänna aktningen
och den inre tillfredsställelsen kommo äfven de yttre
fördelarna af ett behagligt utseende och en stark hälsa,
hvilken sistnämnda tillät honom att följa sitt hjertas och sitt
lynnes drift till oaflåtlig verksamhet. Såsom ett bevis på
huru långt denna kunde sträcka sig, berättas, att då han
skulle taga Medecinae-Doktorsexamen i Upsala — hvilket
han af en tillfällighet eller af ett infall icke råkade att göra
förr än år 1760 vid redan uppnådda 43 års ålder och ett
stadgadt ryckte — reste han kl. 3 om morgonen från
Stockholm, var kl. 8 i Upsala, tog der examen, återvände
till hufvudstaden, dit han kom kl. 7 om aftonen och
besökte då de patienter, som bäst behöfde hans vård.
88.
Johan Gustaf Acrell,
den föregåendes brorson, föddes d. 15 Maj 1741 i
Stockholm, der fadren var Skeppsbyggmästare. Enligt sin
farbrors exempel och till följe af egen inre kallelse, valde
äfven han läkarekonsten och särdeles Kirurgien, men
försummade icke heller andra vetenskaper, konster och vitterhet.
Under farbrodrens tillsyn praktiserade han på
Serafimer-Lazarettet, promoverades efter återkomsten till
Medecinae-Doktor i Upsala år 1765 och företog sedan en utländsk
resa, dels på farbrodrens bekostnad, dels såsom sälskap åt
Baron Carl Gustaf Horn. Efter återkomsten höll han
föreläsningar i Upsala i Kirurgi och Anatomi och befordrades
år 1784 till Medecinae-Professor. Vetenskaps-Akademien
valde honom till sin ledamot äfvensom flera andra lärda
sällskap och han ansågs allmänt för en af både Sveriges
och Europas störste läkare på sin tid. Ehuru vida yngre
än sin farbror, afled han likväl flera år före denne den 18
Februari 1801.
89.
Carl von Linné.
Som denne store mans lefnad redan är på flera
ställen tecknad, åtnöja vi oss med att nämna, det han föddes
den 13 Maj 1707 i Stenbrohults församling i Småland,
och då han den 10 Januari 1778 aflidit i Upsala,
tillkännagaf Gustaf III i sitt tal vid riksdagens öppnande samma
år för de församlade Ständerna, detta dödsfall såsom en
allmän national-förlust. Hans äldste son, Carl von Linné,
född den 20 Januari 1740, afled den 1 November 1783 i
Upsala, der han var Professor i Natural-historien och lofvade
att värdigt träda i sin faders fotspår.
90.
David Schulz von Schulzenhelm,
född den 27 Mars 1732 i Fahlun, der hans fader var
Regementsläkare vid Dahlregementet och hvars yrke sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
