Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 96. Peter von Heidenstam - 97. Herman Schützercrantz - 98. Nils Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Finland och rikets öfriga provinser. Han afled i Stockholm den 8 Januari 1783.
97
Herman Schützencrantz
föddes i Stockholm den 24 December 1713. Hans fader,
då varande Stadsmedikus sedermera Öfverdirektören
Schützer, var sjelf en utmärkt läkare och sonen, som omfattade
fadrens yrke, njöt hans första handledning deri, då han
under dess uppsigt fick börja sin’praktik och förordnades
till hans medhjelpare. Vid 26 års ålder företog han en
utländsk resa, i synnerhet till Berlin och Paris, på hvilka
båda ställen han tjenstgjorde vid hospitalerna och öfvade
sig i Kirurgien, åt hvilken, äfvensom åt
barnförlossningskonsten, han i synnerhet ägnade sig. Återkommen till
Sverige år 1742, tjenstgjorde han en liten tid på Åland
såsom bataljons-läkare vid Gardet, men hemkallades snart
ti11 Stockholm för att sköta en benskada, hvaraf Konung
Fredrik angripits. Sådant rykte hade redan då den endast
28-årige mannen. En sällsam kontrast till förtroendet, att
vårda den högste patienten i riket, var det icke mindre
förtroende han följande året erhöll, att sköta de 96
upproriske Dalkarkar, som blifvit sårade vid Brunkeberg.
Konungen utnämnde honom till sin Lifkirurg, hvilken
befattning han äfven erhöll hos Kronprinsen Adolf Fredrik. Då
nti åtföljde den förstnämnde på dess resa till Ystad, der
han år 1745 skulle möta sin broder, Landtgrefven af
Hessen, som derstädes insjuknade, hade Schützer den lyckan,
att återställa honom till hälsan, hvarföre denne, några år
senare, erbjöd honom att blifva dess Lifkirurg, men
hvilken heder han undanbad sig. Hans biträde vid
Kronprinsessans Lovisa Ulrikas förlossningar förskaffade honom en
gåfva af 24,000 Daler kopparmynt, hvilken Ständerna
sedermera förvandlade till en årlig pension. År 1759
efterträdde han sin fader såsom Stadsfältskär i Stockholm,
utnämndes till Arkiater, upphöjdes i adligt stånd, då han
antog namnet Schützercrantz och pryddes med
Nordstjerne-Orden. År 1793 tillade dåvarande Regenten, Hertig Carl,
honom en pension af 200 Rdr. Han afled i Stockholm
3 Augusti 1802, efter endast 10 dagars sjukdom, 89
år gammal. Blott de sista åren af sin lefnad tillbragte han
i lugn, men likväl icke utan nytta för sin vetenskap, till
hars tjenst han öfversatte åtskilliga böcker.
98.
Nils Dahlberg
föddes den 1 April 1736 i Linköping, der fadren var
skräddare. Såsom helt ung studerande hade han den lyckan, att
få en, både i ekonomiskt och vetenskapligt hänseende
fördelaktig, informators-befattning hos Direktören vid Ostindiska
Konipagniet, Clas Grill, hvars rika naturalie-samling gaf
honom både smak för naturhistorien och tillfälle att deri
utvidga sina insigter. År 1763 promoverad till Doktor,
blef han af Riks-Rådet Axel Fersen, hvars läkare han var,
år 1768 föreslagen till Lifmedikus hos dåvarande
Kronprinsen och härigenom grundlades Dahlbergs lycka, äfven
som hans inblandning i statsärender. När Gustaf III år
1769 förmått sin fader nedlägga regeringen, då Rådet
vägrade att sammankalla Ständerna, men denna åtgärd likväl
slutligen måste bifallas, trodde sig Rådet ha ganska fint
tillställt, då det beslöt, att riksdagen skulle hållas i
Norrköping. En elakartad koppsmitta var nemligen just då gängse
i denna stad, och ingen af de Kongl. barnen hade haft
kopporna, hvarföre man förmodade att de ej skulle våga
sig dit, och att således Kronprinsen, hvars inflytelse de i
synnerhet fruktade, icke skulle kunna åtfölja sin fader.
Denne genomskådade likväl planen och önskade tillintetgöra
den, emedan han väl insåg huru mycket berodde på hans
närvaro vid riksdagen. Dahlberg kom honom härvid till
hjelp och föreslog honom att låta ympa på sig kopporna.
Prinsen antog förslaget och ympningen verkställdes på
honom och hans gemål. Den slog ut efter önskan och
Dahlberg belönades derföre af Ständerna med en gåfva af 4000
Daler Silfvermynt, 1000 Daler i extra lön och lika mycket,
i respenningar. Denna operation, äfvensom hans lyckliga råd
till Kronprinsen, att följande året besöka Loka hälsobrunn,
förvärfvade honom i hög grad dennes tillgifvenhet och
förtroende, hvilket han sedermera vid flera tillfällen rättfärdigade
genom ganska insigtsfulla föreskrifter, och han skulle
säkert altid behållit det utom sitt retliga, snarstickna och
besynnerliga lynne, och kanhända sin stundom något
besvärliga lust att gifva råd. Ett sådant gaf han år 1781, att
afstå från den tillärnade resan till Italien, hvilken han
förmådde Konungen att den gången uppskjuta genom en
föreställning om landets betänkliga tillstånd. Detta tillika med
den ovilja Dahlberg ådragit sig af åtskillige bland hoffolket,
hans stränga dietiska behandling af Kronprinsen Gustaf,
hvilken han lät hvarje dag bada i kallt vatten, ett då för
tiden ovanligt förfarande, som mycket tadlades, och
åtskilliga andra icke tillfyllest kända omständigheter, förmådde
Dahlberg att begära afsked från sin befattning som
Konungens Lifmedikus. Gustaf beviljade det väl, men på ett sätt,
som liknade ingenting mindre än en ogunst. Redan 9 år
förut hade han erbjudit honom Adelskap, men då D.
undanbad sig det, gjort honom till vice Præses i Collegium
Medicum; nu lät Konungen honom behålla Lifmedici-lönen,
utnämnde honom till Bergs-Råd, men utan skyldighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
