Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 103. Carl Diedrik Engelhart - 104. Sven Lagerbring - 105. Johan Ihre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
103.
Carl Diedrik Engelhart,
född den 2 Juli 1722 i Helsingborg. Hans fader hade
förut varit Musik-Direktör i Upsala. Efter genomgångna
studier åtföljde han år 1746 ett af de Ostindiska skeppen
till Kina, och återkom, efter tre års förlopp, dcrifrån med
ett på den tiden icke obetydligt kapital af 2000 Rdr,
hvilket satte honom i stånd att företaga en utländsk resa till
Paris och London, för att fullkomna sina insigter. År 1754
emottog han Stadskirurgs-sysslan i Götheborg, i hvilken
stad han tillbragte sin öfriga lefnad och dog der den 20
Oktober 1812, i en ålder af 90 år, efterlemnande namnet
af en kunnig, nitisk och aktningsvärd Läkare. Gustaf III
hade, under sitt vistande i Götheborg 1788, utnämnt
honom till Arkiater, men som fullmaktens utfärdande råkade
fördröjas, godtgjorde Gustaf Adolf, hvilken betalte många
sin faders oliqviderade hedersskulder, äfven denna genom
hans utnämning till Riddare af Wasa-Orden.
104.
Sven Lagerbring.
Denne, intill sin tid, Sveriges störste och djupsinnigaste
häfdeforskare hette ursprungligen Bring. Han var född d.
24 Februari 1707 i Bosjö Klosters församling i Skåne, der
hans fader var Kyrkoherde, studerade i Lund och inträdde
år 1733 som Auskultant i Svea Hof-Rätt. Ar 1741
förordnades han till Sekreterare vid Lunds Akademi och
följande året till Historiarum Professor derstädes, i hvilket
embete han äfven afled den 5 December 1787. Man har
af honom en mängd arbeten, såsom: Inledning till
Vetenskaps-Historien, Handlingar till upplysningar i den
Svenska, en Afhandling om Svenska och Turkiska språkens
öfverensstämmelser, De Europeiska Staternas Historia i
Sammandrag, hvaraf likväl endast Svenska och Danska
historien utkommo, emedan arbetet, i anseende till
mellankommande hinder, afstannade, flera Kompendier af Svenska
historien och framför allt hans största och namnkunnigaste
verk: Svea Rikes Historia, hvilket af Ständerna
understöddes med ett penningebidrag, men som han beklagligen icke
hann fortsätta längre, än till och med Carl VIII. Något
sådant var väl äfven att förutse, när första delen icke
utkom förr, än år 1769, då författaren redan var öfver 60
år gammal och den fjerde och sista år 1783. Samma öde
hade förut träffat Dalins historia och träffar sannolikt äfven
Geijers. Man kan visserligen icke utan skäl tillvita Lagerbring
en viss kärfhet i stilen och något icke altid väl användt
begär att lysa ined infall och qvickheter, äfvensom
måhända stundom någon liten ensidighet; men han var af
alla dem, som intill honom skrlfvit i Sveriges historia, den,
som minst fästade sig vid förutfattade meningar och redan
antagna begrepp om personer och händelser; den, som mest
sökte tränga till händelsernas djup, oväldigast forskade
efter sanningen och oftast framdrog henne i dagen; den, som
sett sakerna, om ej altid fullkomligt klart och fördomsfritt
— hvilket väl sällan torde vara menniskan gifvet — dock
klarare och fördomsfriare, än de aldra fläste, och som jemte
de nakna historiska fakta, sökte ställa ej blott granskningen,
utan äfven den sammanhängande kännedomen om folkets
tillstånd och seder, om händelsernas inverkan derpå
och om epokens förnämsta handlande personer. — Han
erhöll år 1770 Kansli-Rådstitel och år 1772 adelskap, hvilket
sedan öfvergick på hans brorson.
105.
Johan Ihre.
Den Svenska lärda publiken har icke haft många, som
gjort språkforskningen till sin förnämsta sysselsättning; men
den har ägt en, hvars förtjenster om denna kunskapsgren
uppväga en hel mängd af dess vanliga adepter. Denne man
är Ihre. Han föddes är 1707 i Lund, der hans fader då
var Professor, innan han flyttades till Linköpings Domprosteri.
Denne var sjelf en lärd man och på sin tid landets
störste filolog. Språkforskningen kunde således sägas vara
ett sonens fädernearf, hvilket han förvaltade på det beröm-
värdaste sätt. Vid 13 års ålder förlorade hau sin fader,
men hans morbroder, Erkebiskop Steuch, öfvertog vården
om hans utbildning. Denna fortgick så lyckligt, att Ihre
kunde taga Magistergraden vid endast 23 års ålder, något
som på den tiden ansågs för ett fenomen, och den unge
mannens utomordentliga kunskaper och snillesliflighet ådrogo
honom allmän uppmärksamhet. Det var likväl en som
tyckte att han kunde ganska litet, och denne var han sjelf.
Lik den forntida filosofen förklarade han, att han nu hunnit
till den ståndpunkt, då han tydligen insåg, att han förstod
ingenting. För att utvidga sina insigter företog han
efter det då radande bruket, en utländsk resa och uppehöll
sig dervid i synnerhet i Holland, hvilket land frambragt
så många stora filologer. Återkommen till fäderneslandet
år 1733 utnämndes han först till vice Bibliothekarie
och kort derefter till Poeseos-Professor, en högst ovanlig
befordran för en 28-årig man. År 1738 kallades han till
Schytianska Professionen, hvilken han beklädde i 40 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
