Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 105. Johan Ihre - 106. Johan Gottschalk Wallerius - 107. Emanuel Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fyra år derefter utgaf han en disputation rörande
sammanhanget mellan den naturliga och uppenbarade religionen,
hvilken väckte åtskillige stränge ortodoxers ifran, och var
nära att ådraga honom en juridisk förföljelse. Regeringen
förfor likväl i en humanare och fördomsfriare anda samt
hänskjöt frågan till den akademiska undersökningen. Till
följe häraf anställdes den 13 Oktober en disputations-akt,
som räckte i sju timmar och slutades med ett enhälligt
erkännande, ej blott af lhres skarpsynthet och vältalighet,
utan äfven af den upphöjda rigtigheten i hans satser. En
politisk rättegång af vådligare art hotade honom kort
derefter. Han hade frimodigt yttrat sig i sina disputatiouer
mot den ytterliga stränghet, hvarmed man behandlat de
vilseförde, upproriske Dalkarlarne. En aktion tillställdes
mot honom, som räckte i fyra och ett halft år och
slutades med det Utslag af Högsta Domstolen, som på den tiden
bestod af Riks-Råder: «Att Professor Ihre kan aldeles icke
blifva öfvertygad, att han sagt något orätt, och att derföre
Riksens Råd finna högst betänkligt att belägga honom med
sådant straff, hvarigenom all nytta kan beröfvas ungdomen
af denna lärares talenter.» Utslaget är karakteristiskt både
för den förlägenhet, hvari Rådet befann sig, och för den
allmänna öfvertygelsen om Ihres förtjenst och oumbärlighet,
emedan man ej vågade bestraffa den man icke ville
ovilkorligen frikänna. Verkan af dessa båda förföljelser var
densamma, som altid plägar inträffa, eller att väcka deltagande
för den förföljde och öka hans anseende. Från denna tid
kunde han ostörd ägna sig åt sina embetspligter och sin
käraste sysselsättning: språkforskningen. Genom denna
spridde han mycket ljus öfver Eddan och det forn-Nordiska
skriftspråket, runorna, samt öfver Moeso-Göthiskan, till
hvilken sistnämndas studerande han i synnerhet föranleddes af
den på Upsala bibliothek befintliga s. k. Codex Argenteus.
Det arbete, som nästan öfverskygger alla hans öfriga och
som i synnerhet gjort honom namnkunnig, är likväl hans
Glosarium Sviogothicum, det första och ännu det enda
Svenska Lexikon vi äga, och som, hvad verk än må
utkomma öfver denna kunskapsgren, likväl altid skall behålla
ett odödligt värde, ett haf af lärdom, skarpsinnighet och
djup forskning och hvarmed han kan sägas ha gitvit vårt
språk sin egentliga form och konsistens. Blotta anmälan
derom väckte så mycken glädje och deltagande, att
Ständerna vid 1756 års riksdag anslogo åt honom en belöning
af 10,000 Daler Silfvermynt, hvarjemte han hugnades med
Kansli-Råds karakter. Arbetet utkom år 1769.
Nord-stjernan och ett adels-diplom blefvo, redan under det han
var dermed sysselsatt, hans belöning. Han afled den 1
December 1780.
106.
Johan Gottschalk Wallerius.
Såsom en tröst och en ersättning för Sveriges förlorade
makt och anseende, skänkte en välgörande natur detsamma
en vetenskaplig vigt och betydenhet, hvartill det började
uppstiga vid den tid det nödgades nedgå från den höga
politiska ståndpunkt, det dittills innehaft. En af de män,
som i detta hänseende prydt och gagnat fäderneslandet, var
Wallerius, född år 1709 i Nerike i Stora Mellösa
församling, der fadren var Kyrkoherde. Johan Gottschalk
promoverades år 1731 till Filosofie-Magister i Upsala och år
1735 till Medicinæ-Doktor. År 1741 blef han
Medicinæ-Adjunkt och år 1750 Professor i kemien och Farmacien i
Upsala. Här inrättade han ett Kemiskt Laboratorium, hvari
han ensam arbetade till år 1758, då en laborator
förordnades till hans biträde. Läkarekonsten var icke egentligen
hans sak, men deremot så mycket mer Kemien, särdeles
mineralogien och han ansågs allmänt på sin tid för en af
de störste lärde inom denna vetenskap. Hans indelning och
beskrifning af mineralriket är öfversatt på flera Europeiska
språk. År 1737 afstod han sin profession åt Bergman.
Regeringen erkände hans stora förtjenst, då han pryddes
med Wasa-Orden vid dess stiftelse och flera lärda samfund
kallade honom till sin medlem. Sina sista år tillbragte
han i landsbygdens lugn, och afled på sin gård i Upland
den 16 November 1785.
107.
Emanuel Svedenborg.
Denne namnkunnige man, som från början ägnade sig
åt Mathematiken, och skulle kunnat blifva stor inom dess
område, om icke hans uppenbarelser och andesyner i senare
åren upptagit hans tid, föddes den 29 Oktober 1688 och
avancerade till Assessor i Bergs-Kollegium. Han hann
aldrig längre på embetsmannabanan. Hans biografi är så
ofta skrifven och hans syner och uppenbarelser äfven som
hans theosofiska skrifter så allmänt kända, att vi tro oss
här icke behöfva längre uppehålla oss dervid. Under en
resa till London afled han derstädes den 29 Mars 1772.
Ehuru han då redan fyllt 84 år, var han likväl vid så god
hälsa, så glad och ostörd till sinnesförfattning, att ingenting
syntes förebåda hans frånfälle. Efter all sannolikhet var
han mera bedragen, än bedragare, och åtskilliga företeelser
af hans umgänge med andarna, hans förutsägelser och
yttranden om förborgade ting, voro, efter hvad sedermera
blifvit utredt, honom ingifna af personer, hvilka begagnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
