Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 107. Emanuel Svedenborg - 108. Thomas Thorild - 109. Magnus von Celse - 110. Daniel Melanderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom till verktyg för sina planer. Huru man än må
bedömma honom, får det dock icke nekas, att han var ett af
tidehvarfvets fenomener och såsom sådant förtjenar
uppmärksamhet.
10S.
Thomas Thorild.
Han var son af en länsman och föddes i Svarteborgs
socken i Bohus län den 18 April 1759, studerade först i
Lund och sedan i Upsala och ärnade blifva jurist. Det
torra, själlösa och torftiga behandlingssättet af juridiken,
sådan den då bedrefs vid rikets första lärosäte, väckte likväl
hans afsmak och han ägnade sig från den tiden åt
vitterheten och filosofien. Redan förut hade han år 1782
gjort sig namnkunnig genom sitt poem: Passionerna, som
allmänt erkändes vittna om författarens brinnande fantasi,
lifliga snille och varma känsla, men som Sällskapet Utile
Dulci, till hvilket det var inlemnadt, icke vågade belöna i
anseende till det djerfva och mindre vanliga i dess form,
emedan det var skrifvet på alexandriner. Thorild var
likväl i sjelfva verket mindre skald; än han och hans
beundrare trodde, ty i sjelfva detta poem, höjden af hans vittra
produktionsförmåga, är egentligen ingenting annat, än en
filosofisk afhandling, och han skref aldrig mer någonting
dermed jemförligt. Sin största märkvärdighet och sin
högsta förtjenst äger han deremot såsom tänkare och framför
allt såsom oförskräckt ifrare för allt hvad han ansåg stort,
rätt och sannt och emot allt förtryck, all förvillelse, all
låghet och småaktighet. Den vittra despotism, som Kellgren
och hans blad: Stockholms Posten på den tiden utöfvade,
äfvensom den ensidighet hvarmed man hyllade den
Fransyska litterära formen, väckte med skäl Thorilds förtrytelse,
och han började derföre utgifva en egen tidning, kallad:
Den nye Granskaren, i synnerhet rigtad mot Kellgren och
hans kritiker. Striden mellan desse utmärkte män fördes
icke utan en ömsesidig bitterhet i flera år, och skulle vida
mer ländt till sanningens uppdagande och smakens renande,
om Thorild äfven varit mindre ensidig, mindre öfverdrifven
och förhetsad. Härunder framträdde onekligen likväl
många gnistor af snille, många drag af djerf tankekraft och
ljusa idéer. Han utgaf sedan flera skrifter, bland andra
en kallad: Rätt eller alla samhällens eviga lag, i många
fall ett mästerstycke, ifrade särdeles för en allmän
tryckfrihet och ingaf härom ett förslag, först till
Kansli-Kollegium och sedan till Ständerna vid 1786 års riksdag. Gustaf
III lärde härigenom känna och värdera honom, och hans
aktning för honom ökades ännu mer då Th. under
Konungens vistande i Upsala, i Mars månad 1788, förordnades
till Respondens vid den disputation öfver något ämne i
statsläran, som på Monarkens befallning föranstaltades.
Ämnet var en kritik öfver Montesquieu, och bland
Opponenterne såg man Schröderheim, Leopold och Armfelt. Akten
var i högsta grad intressant, och Konungen lät efter dess
slut, komplimentera Thorild. Denne begagnade likväl icke
det erbjudna tillfället att närma sig till Konungen, emedan
han önskade resa till England, hvilket han ansåg för
frihetens förlofvade land. Ett besök der öfvertygade honom
likväl om sin villfarelse, ehuru han derefter bedömde
Engelsmännen kanske med lika mycken fördom som han förut
hyst enthusiasm för dem. År 1792 utgaf han en skrift til!
dåvarande Regenten, Hertig Carl, hvari han bland annat
uppmanade honom att afskaffa de fyra Riksstånden som
alltid varit Sveriges obestånd. Den småaktige och skuggrädde
Reuterholm lät, i anledning häraf, anställa en aktion emot
Thorild, som, jemte den nesliga behandling han rönte,
väckte allmän ovilja, och då han uppfördes till Hof-Rätten,
samlades i hans väg en folkhop, som hurrade för honom
och fordrade, att han skulle erhålla ett anständigare
fängelse. Detta skedde äfven. Domen blef 14 dagars
vatten och bröd, men hvilken Högsta Domstolen förvandlade
till 4 års landsförvisning. Tvenne år derefter upphäfdes
likväl denna dom och Th. utnämndes till Professor och
Bibliothekarie i Greifswald. Här lefde han i filosofiskt
lugn, gjorde sig aktad af Tysklands lärde men dog i sina
bästa år den 1:ste Oktober 1808.
109.
Magnus von Celse,
son af Domprosten Olof Celsius, född den 6 Januari 1709,
var väl icke af de utmärktaste bland sin tids män, men
förtjenar ett rum bland Gustaf III:s samtida såsom särskildt
fästad vid hans person. Då han år 1750 blifvit
Kongl-Bibliothekarie, förestod han nemligen derjemte en tid då
varande Kronprinsens enskildta bibliothek. År 1760
förordnades han till Rikshistoriegraf, och erhöll två år
derefter Kansli-Råds fullmakt. Jemte sin broder, Biskop Olof
Celsius, upphöjdes han i Adligt stånd. Han afled i Upsala
år 17S4. Han har utgifvit flera skrifter, bland hvilka man
anmärker det Kongl. Bibliothekets historia och Samling i
Allmänna historien.
110.
Daniel Melanderhjelm
föddes den 29 Oktober 1720. Dess fader var Prosten i
Gefle, Simon Melander. Ynglingen valde tidigt mathema-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
