Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 118. Carl Reinhold Berch - 119. Jacob Jonas Björnståhl - 120. Gabriel Porthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antiqvariska föremål, framför allt genom sina historier om
åtskillige Svenske Konungar, i anledning af de öfver dem
slagna skådepenningar. På embetsmannabanan hann han ej
längre, än till Kansli-Råd. Han adlades väl, men lät aldrig
introducera sig. Af mera värde för honom var hans
ledamotskap i Vitterhets- och Vetenskaps-Akademierna samt
Antiqvariska Societeten i London. Han afled i Stockholm
den 22 December 1777. Äfven hans bror, Anders Berch,
Ekonomi-Professor i Upsala, har gjort sig känd som
författare af åtskilliga skrifter i sin vetenskap.
119.
Jacob Jonas Björnståhl.
Sverige har få män, som gjort sig ryktbare endast i
egenskap af resande, en utmärkelse, som eljest i andra
länder icke hör till sällsyntheterna. De fleste af desse hafva
likväl besökt långt aflägsna länder och vunnit sitt rykte
genom det nya ljus de spridt öfver dem och de
upptäckter der inom, hvarmed de gagnat verlden. Att deremot
såsom Björnståhl, vinna sitt namn endast genom resor inom
litteraturens och lärdomens verld och att åt beskrifningen
deröfver gifva ett värde, som ger dem intresse äfven för
den icke lärde, hör till sällsyntheterna och förtjenar
derföre så mycket mer uppmärksamhet. Han föddes d. 23 Jan.
1731 i Södermanland, der hans fader var Underofficer.
Tidig läslust, motverkad af bristande tillgångar, men
ihärdighetens seger öfver fattigdomen, är en tusende gånger
upprepad historia från de fleste lärdes, vittres och
konstnärers ungdom. Den tillhör äfven Björnståhls, och
anekdoterna derifrån kunde bilda en liten novell. Han öfvervann
likväl genom sin sällsynta ståndaktighet och mod alla dessa
svårigheter, ehuru de gingo så långt, att han i
hökarebodarna i Strengnäs, der han studerade, måste tigga skraptalg
för sin lampa och föll i en slags sinnessjukdom, en följd
af det ouphörliga studerandet, i förening med lika
ouphörliga umbäranden af det nödvändigaste. Först vid 23 års
ålder kunde han få besöka Upsala och vid 31 år erhålla
ett stipendium, Hans oförskräckta tilltagsenhet, någon gång
gränsande till framfusighet, var härvid hans nyttiga
bundsförvandt och gagnade honom kanske mer än hans redbara
förtjenst och djupa lärdom. Genom en kondition bos
Hofmarskalken Friherre Rudbeck, hvars söner skulle besöka
främmande länder, fick Björnståhl tillfälle att företaga sin
resa och derigenom förvärfva sin namnkunnighet. Han
anträdde den år 1767 för att aldrig återvända till
fäderneslandet. Under densamma gjorde han Gustaf III:s
bekantskap i Paris och utnämndes af honom till adjunkt i Österländska
litteraturen, hvarpå sedan följde först extra
ordinarie och sedan ordinarie Professionen i Österländska och
Grekiska språken, å hvilken sistnämnda fullmakten likväl
knapt kom honom tillhanda. Han reste med sine elever
genom Frankrike, Italien och Schweitz samt ifrån år 1775
på allmän bekostnad till England och derifrån till Turkiet,
der han afled i Salonichi den 12 Juli 1779, en verkan af
hans ansträngningar och altför knappa diet, hvilken endast
hans ovanligt starka fysik så länge kunde trotsa. Han var
född till resande och Lavater begärde afteckna honom
såsom typen för en sådan. Frukten af hans resor äro hans
derunder skrifna bref, hvilka blifvit öfversatta på flera språk,
och, oaktadt sin föga vårdade stil, likväl äro i högsta grad
intressanta genom den mängd anekdoter de innehålla och
det raska, djerfva, oaflåtligen fortskyndande i sjelfva
föredraget.
120.
Gabriel Porthan,
född den 9 November 1739 i Wiitasaari i Österbotten i
Finland, der hans fader var Kyrkoherde, var en af desse
mångsidige lärde, som ej få förblandas med de polyhistorer,
dem Vetenskaps-Akademien numera insatt i sin klass för
allmän lärdom, för att sålunda tillfredsställa några af
hofglansen kringstrålade personers fåfänga och snålhet efter
alla yttre distinktioner, och af hvilka några veta ingenting,
andra veta något klent och obestämdt, under det de ge
sig sken af att veta allt. Han ägde verklig allmän lärdom,
men en djup grundelig, genomtänkt lärdom, förvärfvad
genom alvarliga studier och utvidgad genom egen forskning
och eftertanka. Efter de vanliga akademiska profvens
genomgående, blef han år 1777 Eloquentiæ-Professor i Åbo,
hvilken plats han innehade intill sin död den 16 Mars
1804. Nästan intet af vetandets olika slag var för honom
tillslutet; den allmänna och litterära historien,
språkkunskapen, estetiken, de egentliga vetenskaperna, i allt var han
hemmastadd, och nästan öfver allt har han utgifvit högt
värderade skrifter, särdeles i hvad som rörde Finlands
yngre- och äldre historia samt geografi, dess språk, m. m.
Icke sällan anlitades han att gifva sitt utlåtande eller
meddela sina upplysningar i hvarjehanda ämnen, och om han
fann någon af sine kolleger mindre vuxen sitt uppdrag,
ersatte han denna brist för Akademien genom sina egna
öfverlägsna insigter och gaf de studerande enskildta
föreläsningar i de stycken, som den svage Professorn ej
förmådde nog redbart och djupsinnigt behandla. Han
pryddes med Nordstjernan och erhöll Kansli-Råds titel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
