Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 121. Hinrik Hassel - 122. Carl Peter Thunberg - 123. Daniel Djurberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hinhik Hassel,
deu ofvan omnämnde Porlhans företrädare och redan vid
den tidiga åldern af 28 år, utnämnd till denna befattning,
var äfvenledes född Finne, emedan Aland, der hans fader
var Komminister, räknades till Finland. Här föddes han
den 12 November 1700. Hans hela lefnad är en
akade-inie-embetsmans hvardagliga historia, vid hvilken ingenting
annat är att tillägga, än alt han år 1773 fick titel af
Kansli-Råd och först år 1775, efter 47 års oafbruten tjenstgöring,
begärde afsked från sin befattning, för att tillbringa sina
återstående dagar i en förtjent hvila, den han likväl ej
åtnjöt längre än till följande året, 1776, då han ailed d. 18
Augusti. Han var egentligen den, som satte Romerska
litteraturen i anseende vid Abo Akademi och deremot fran
detta lärosäte utrotade den skolastiska filosofien. Genom
sina föreläsningar och akademiska skrifter gagnade han
liuf-vudsakligen universitetet och den uppväxande generationen,
mer än genom offentligen utgifna arbeten, hvaraf man ej
äger många af hans baud.
122.
Carl Peter Tiiunberg
är namnet på en af Sveriges utmärklasle vetenskapsmän,
dess störste botanist efter Linné och den förnämste bland
alla dess resande. Han föddes den 11 November 1743 i
Jönköping, der hans fader var Handlande. Efter
genomgångna studier, hvilka i synnerhet rigtades på medicinen
och botaniken, i hvilken sista han hade den lyckan att
vara Linnes lärjunge, erhöll han ett Akademiskt stipendium
och företog i September månad 1770 en utländsk resa,
först till Holland och Frankrike, hvarest han uppvaktade
dåvarande Kronprinsen och sedan tillhaka till Holland, der
han af någre rike blomsterälskare, hvilka altid i stort
antal funnits der i landet, erhöll uppdrag att resa till Asien,
för att åt dem insamla sällsynta växter. Han anlände till
Gap i början al år 1772, der han träffade en annan
utmärkt landsman och resande, Sparrman, och tillbragte här
trenne år, hvarunder han gjorde flera exkursioner till det
inre af landet, altid sysselsatt med upptäckter inom
naturens riken, ur hvilka han hämtade en gifvande skörd. Från
Gap reste han till Batavia, der han, på rekommendation al
en ansedd landsman, Regerings-Radet Holmberg, emotlogs
ined stuista välvilja, och avseglade derifran i Juni år 1775
såsom Ofver-Fältskär på ett af Holländska Oslindiska
Kom-pagniets skepp, till Japan. Hans egenskap af Läkare, och
naturforskare, i förening med hans fromma sinnelag och
humana sätt att vara, förvärfvade honom tolkarnes,
inbem-ske Läkares och andre Japaners tillgifvenhet, och han
erhöll, hvad som för en Europé var ett sällsynt
ynnestbevis, tillåtelse att botanisera i trakten omkring Nangasaki.
Aret derpå följde lian den Holländska ambassaden till
huf-vudstaden Jedo och anlitades af åtskillige förnäme
derstädes, samt deribland till och med af en bland de Kejserliga
Prinsessorna, om råd vid inträffande sjukdomsfall. Efter
halftannat års vistande i Japan, återvände han till Batavia
der han gjorde flera utflykter åt det inre af landet, och på
hemresan besökte han åter Holland, England och Tyskland
samt anlände, efter 8% års frånvaro, tillbaka till Stockholm
i April månad 1779. Under sin bortovaro hade han
blifvit utnämnd till Botanices Dcmonstrator och hade den äran,
att för Gustaf III enskildt få omtala sina resor och deras
märkvärdigaste äfventyr. Det är beskrifningen om dessa, som
gjort honom förnämligast känd i den lärda verlden, i
synnerhet hans skildring af Japan, ett land, dit Européer blott
sällan anlända, mer än till den enda, för Holländarena öppna,
hamnen Nangasaki, och ibland dessa framför allt ganska
få med kunskaper och vetenskaplig underbyggnad.
Tliun-bergs resebeskrifning är således en af de förnämsta källorna
till detta lands kännedom, och han är, näst Holländaren
lvämpfer, deu andre i ordningen som måste rådfrågas af hvar
och en, som vill känna detsamma. Icke mindre
namnkunnig är han för sina naturhistoriska samlingar, särdeles
botaniska, livarmed hau i hög grad riktat vetenskapen, son>
har honom att tacka for en betydlig utvidgning af sitt
område. Ilans förtjenster om densamma berättigade honom
således framför alla andra att, såsom Linnés Värdigaste
lärjunge, intaga mästarens lärostol, då den genom den unge
Linnes död, år 1784, blef ledig. Han innehade den ocksa
intill sin död den 8 Augusti 1S2S, utan att lyssna till de
fördelaktigare anbud, som gjordes honom från andra länder
och deribland tvänne gånger från Petersburg. Hans stil är
enkel och naiv, stundom röjande en slags barnslig enfald
men hvilken ej är tanklöshet, utan det verkliga uttrycket
af det fromma barnasinne, som utgjorde ett af dragen >
hans karakter. Han älskade också ungdomen och var
älskad af den tillbaka, på hvilken kärlek han erhöll flera
rörande prof. Andra yttre utmärkelser fattades honom icke
heller. Han blef ledamot af icke mindre än GG in- och
utländska lärda samfund och pryddes med
Wasa-Ordcns-Kommensdörsband.
123.
Daniel Djurberg
föddes i Gefle den 3 Juni 1744, studerade i Upsala, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
