Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 123. Daniel Djurberg - 124. Jonas Hallenberg - 125. Peter Hernqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den pedagogiska vägen, blef först page-hofmästare hos
Drottning Lovisa Ulrika, slutligen år 1782 Rektor vid
Clara skola i Stockholm och afled derstädes d. 2 Oktober
1834 i den höga åldern af 90 år. Han var intill sin tid
vår störste och hittills vår flitigaste geograf; hans nanm är
kändt genom hans i många år vid undervisningen
begagnade läroböcker, och ehuru åtskilligt kan vara att tadla
både i hans stil och i hans behandling af sin vetenskap,
vore det likväl otacksamt att förgäta de förbindelser, hvari
hon står hos honom. En jemförelsevis obetydlig
omständighet, men som dock ej bör förbigås i hans biografi, är
den ovanliga höjd, hvartill han bragt sig i konsten att spela
schack. Blott ytterst sällan fann han deri sin mästare och
han skall genom bref ha underhållit med flere utländske
store schackspelare partier, som merendels varat 10 år.
Han var ledamot af det af Bergman stiftade Kosmografiska
Sällskapet i Upsala, hvaraf han slutligen blef den ende
öfrige, och som han hade den olyckan att vara enögd, sade
han på skämt, att en sådan enighet rådde bland detta
sällskap, att det såg hvarje sak med blott ett enda öga.
124.
Jonas Hallenberg
föddes den 7 November 1748 i Småland i Hallaryd
socken, der hans fader var bonde. En tidig håg för läsning,
förenad med motvilja för landtmannalifvet, förmådde
modren att rådfråga sig med sin broder, Anders Hallenberg,
Lektor vid Wexiö Gymnasium, huru de skulle bära sig åt
med gossen. Denna fråga besvarade den hederlige mannen
sålunda, att han upptog systersonen till sin egen son och
besörjde hans uppfostran och undervisning. Genom hans
understöd fick han äfven besöka Upsala, der han år 1776
tog magistergraden. Oaktadt sin lärdom och sina studier,
hvilka egentligen voro rigtade på den Orientaliska
språkforskningen och historien, var lyckan honom ogin både vid
Upsala och, då han förtrytsamt lemnade det, äfven i
Stockholm. Han blef väl år 1786 ledamot af
Witterhets-Akademien vid dess upplifvande å nyo, men de tjenster han
sökte, undgingo honom oupphörligt, hvartill kanhända hans
oböjliga sinne och sträfva sätt att vara till någon del kan
anses ha varit orsaker. Ändtligen utnämndes han år 1803
till Garde des Medailles vid Myntkabinettet, hvarpå
sedermera följde Nordstjernan, Kansliråds-titel och Adelskap, af
hvilket sistnämnda nådebevis han likväl icke begagnade sig,
emedan det ej tillföll honom förr än vid 70 års ålder, då
han var öfver tidens flärd samt för öfrigt ogift och
barnlös. Han skänkte i stället 1000 Rdr B:co, svarande mot
kostnaden för ett adelsbref, till en sockenskola i sin
födelsebygd. Han afled den 30 Oktober 1834. Bland
resultaterna af hans mångsidiga kunskaper, hans outtröttliga flit
och skarpsinniga forskningar äro de förnämsta: Nya
Allmänna Historien från 16:de århundradets början, hvaraf likväl
endast tre band utkommo, Gustaf II Adolfs Historia, som
ej hann längre än till och med år 1626, emedan han i
harmen öfver den ringa belöning och uppmärksamhet hans
arbeten vunno, öfvergaf historiens fält för att bearbeta de
Österländska språken, hans Anmärkningar öfver
Uppenbarelseboken, hvilken belades med seqvester, åtskilliga
Numismatiska skrifter och Anmärkningar öfver Lagerbrings
Svenska Historia. Denna sistnämnda röjer en viss afvoghet
mot Lagerbring, hvilken likväl, såsom 30 år förut
afliden, ej mer stod honom i vägen. Den hårdhet i lynnet,
som man tillvitat honom, och som var en följd af hans
långvariga motgångar och länge uteblifna uppmuntran för
hans förtjenster, röjes äfven i hans stil, men uppväges af
de lärdomsskatter och den skarpsinnighet, som öfverallt
utmärka hans skrifter.
125.
Peter Hernqvist,
bondson i Skara församling i Vestergöthland, var född den
8 Maj år 1726. Han är Veterinär-vetenskapens stiftare i
Sverige. Vid Upsala Akademi, der han studerade, och der
han så tillvann sig Linnés tillgifvenhet, att denne uppdrog
honom korrektur-läsningen på hans disputationer, ådrogo
sig hans kunskaper och skarpsinnighet sådant förtroende,
att han erhöll nästan på samma gång trenne olika anbud
till betydande lärarebefattningar, men hvilka alla han afslog,
af kärlek till en elev, hvars bildning han ville fullända.
År 1763 lemnade Linné honom valet mellan en Profession
i Petersburg och en resa till Lyon att der studera
Veterinär-vetenskapen. Han valde den senare, tillvann sig der
den namnkunnige Bourgelats vänskap, särdeles genom
upptäckten af några brister i hans skrifter, fick, vid ett besök
på lilla Trianon af Ludvig XV uppdrag att ordna der
befintliga växter efter Linnés system, men undanbad sig den
till belöning derför honom erbjudna survivancen på
Bourgelats syssla. Hemkommen till Sverige år 1769, föreslog
han en Veterinärsskolas stiftelse, men hvartill inga medel
kunde åstadkommas, men han hugnades med 1000 Daler
Silfvermynt i pension. Denna fick han behålla, äfven då
han år 1772 utnämndes till Matheseos Lector vid Skara
Gymnasium, mot vilkor, att hvart tredje år hafva bildat
två elever i Veterinären. I stället, åtog han sig att under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
