Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 133. Clas Alströmer - 134. Niklas Sahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serande i Sverige hade icke haft all den framgång han
väntat, och han beslöt således utsända sin son Clas att i
fårens hembygd, i Spanien, förskaffa sig kunskap om deras
natur och skötsel. Denna inhämtade han äfven under en
fyraårig resa, ej alenast genom Spanien utan äfven genom
större delen af Europa, och den afhandling, han i
Vetenskaps-Akademien uppläste om den finulliga får-rasen,
ansågs allmänt för ett så klassiskt arbete, att det öfversattes
på de flesta Europeiska språk, och, anmärkningsvärdt nog,
deribland äfven på Spanska. Genom sitt giftermål med den
rike Sahlgrens (se N:o 134) dotter, blef han dennes
associé och således chef för ett af Sveriges största handelshus,
hvarigenom han erhöll ett ökadt tillfälle att följa sin ädla
böjelse för allmänt nyttiga företags stiftande och understöd,
och hans åtgärder för dessa ändamål utgöra en lista, öfver
hvars längd man häpnar. Nästan allt som kunde gagna
näringarna och vetenskaperna gynnades af honom medelst
bidrag af penningar, profvers och exemplars anskaffande,
egna försök och prisämnen. Dessa bemödanden blefvo ej
heller obemärkta hvarken af hans landsmän eller af
Regeringen. Linné uppkallade flera växter efter honom,
deribland en Peruviansk lilja, som Gustaf III befallte skulle
insättas i hans Friherrliga vapen, hvarjemte Konungen
utnämnde honom till Kommendör af Wasa-Orden och ålade
Landshöfdingen i Götheborg att uppresa en minnesvård åt
honom på den väg han anlagt emellan nämnda stad och
Alingsås. Hans sista år voro emedlertid lika utmärkta af
motgångar som de föregående varit af ära och framgångar.
Genom en långt drifven handelsspekulation på
Nordamerika, hvarvid han likväl hade mindre sin egen vinst än
landets, till syftemål, och som misslyckades genom fredens
oförmodade afslutande, drabbades hans hus af en förlust,
som steg till den då för tiden oerhörda summan af 300,000
Rdr i Silfver, och ehuru det hade mer än fulla tillgångar
till alla sina skulders betalande, blef likväl dess upplösning
en följd deraf. Ännu svårare var det lidande, hvaraf hans
kropp hemsöktes, hvars armar och ben blefvo fullkomligt
orörliga och sjelfva talorganen nära lam, under det han för
öfrigt mådde väl och hade allt utseende af hälsa.
Läkarekonstens alla bemödanden häremot förblefvo fruktlösa och
ett slaganfall slutade den 5 Mars 1794 hans vackra och
nyttiga lif, i en ålder af icke fullt 58 år. — Den yngste
brodern, Johan, var en afbild af Clas. Vetenskapligt
bildad och med mycken håg för naturhistorien, anträdde han
år 1777 en vidsträckt utländsk resa, hvarunder han
samlade vaxter, mineralier, nyttiga redskap m. m., dem han
hemsände till Svenska vetenskapsmän, lade sig med mycken
drift på landthusbållningen, utgaf häröfver ganska värderade
skrifter och skulle i sin väg sannolikt kommit att i hög
grad gagna fäderneslandet, om ej en för tidig död
bortryckt honom i sina bästa år. Han var född den 17 Maj
1742 och hade nästan aldrig varit sjuk, då han, 44 år
gammal, angreps af en kolik, som efter endast 4 dagars
sjukdom lade honom i grafven den 4 Oktober 1786. Han
var ledamot af Vetenskaps-Akademien och flera andra
lärda sällskap både inom och utom Sverige.
134.
Niklas Sahlgren
föddes i Götheborg den 18 Mars 1701. Hans fader var
Rådman derstädes och idkade en handel, som Niklas, den
yngre bland flere bröder, var ämnad fortsätta. För detta
ändamal utsändes han till Holland, den tidens förnämsta
handlande stat, och således den bästa skola för yrkets
inhämtande. Efter att här hafva tillbragt sex år och, i
sällskap med Jonas Ahlström, hafva företagit en resa genom
Tyskland och derefler till Frankrike och England,
återvände han hem år 1729, för att i Götheborg etablera sig som
Köpman. Här stiftade han ett Vestindiskt
Handelskompagni, hvars Direktör han blef, och som utsände ett fartyg,
hvars befälhafvare tillhandlade Kompagniet en liten ö vid
namn Barima vid Oronoko-flodens utlopp, der man ärnade
grundlägga ett faktori ock stifta medelpunkten för Svenska
handeln på Vestindien. Omständigheterna voro likväl icke
gynnande och företaget öfvergafs, i synnerhet emedan man
just vid den tiden stiftade det Ostindiska Kompagniet, som
upptog så tillräcklig tid och kapitaler, att dess styresmän
skulle kunnat sysselsätta sig med ännu en stor och vigtig
enterpris. Sahlgren, som ifrån början varit delägare i
sistnämnda Kompagni, valdes år 1733 till dess Direktör och
förvaltade med utmärkt insigt, redlighet och anseende detta
förtroende-uppdrag. Hans handel lördes med sådan
framgång, att han innan korrt derpå förvärfvade en ansenlig
förmögenhet, hvaraf han använde en del att köpa flera gods i
åtskilliga af rikets provinser. En sådan för honom sjelf,
och genom en naturlig återverkan derigenom äfven för det
allmänna, gagnande idoghet och verksamhet, skulle redan
varit nog att göra honom aktad och ansedd; men den
utgjorde blott den mindre delen af hans anspråk derpå. Det
verkliga anspråket på heder och erkänsla var sättet huru
han använde sin förmögenhet. Det var ej blott till enskild
välgörenhet, till lindring af ögonblickets behof, till sina
underhafvandes bergning och förkofran; han gjorde ännu mer
för det allmänna. Förteckningen på hvad han för sådana
ändamål bortgaf, och hvari han biträddes och efterföljdes
af sin svärson, den ofvannämnde Clas Alströmer, är verke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
