Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop - 5. Om ändring av § 2 i förordningen om allmänt kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går en domare till väga, när han prövar riktigheten av t. ex. en
testamentshandling, som han fått sig överlämnad? Även där måste
han pröva intentionen. Och huru går han därvid till väga? Jo, han
undersöker, om handlingen är ordentligt avfattad och fullständig,
om den är bevittnad, 0111 emot vittnena finnes något jäv o. s. v.
När handlingen blivit granskad på detta sätt och befunnen riktig,
så förklarar domaren densamma giltig, och då har den sin fulla
kraft. Icke reser väl domaren hit och dit för att taga reda på om
det förhåller sig så, som handlingen angiver och vittnena hava
styrkt. Endast handlingen befinnes vara i något avseende
bristfällig, måste ytterligare undersökning ske. Så enkel är den saken.
Men när man vill göra svårigheter, så kan man nog göra det. Det
är ingen konst, det kan jag också göra.»
Sedan professor Stave replikerat lektor Waldenström, att
dopet ändå måtte ha någon kyrkorättslig betydelse, eftersom
det var av intresse för den lekmannadöpte att få sitt dop
antecknat som dop, förklarades överläggningen avslutad. Med
45 röster mot 8 avslogs motionen i enlighet med utskottets
hemställan.
Som lektor Waldenström icke vidare kom att vara
medlem av Kyrkomötet var härmed hans förslag om en
förnuftig bestämmelse rörande undersökning och anteckning
av lekmannadöpta barn inom svenska kyrkan för sista gången
fallet. Skulle Waldenström i fortsättningen fått säte och
stämma i Kyrkomötet, hade frågan säkerligen kommit på
dess bord flera gånger. Efter hans död synes ingen ha haft
varken mod eller lust att ge sig i fejd med kyrkans fäder
för att få reson i denna enkla ordningsfråga.
5. Om ändring av § 2 i förordningen om allmänt kyrkomöte.
Vid 1908 års kyrkomöte väckte lektor Waldenström en
motion om sådan ändring i förordningen om allmänt
kyrkomöte, att de, som väljas till lekmannaombud vid
kyrkomöten, också själva verkligen äro lekmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
