Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 21. Angående ändring i lagen om äktenskaps avslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet d. 8 juli 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo en obehaglig känning av detta, när de slutligen flyttade hem
till Sverige. Ty här måste de låta viga sig av präst, såsom om de
icke förut varit äkta makar utan levat i brottsligt förhållande till
varandra.
Ett annat exempel. I Kaschgar i Östturkestan ville förlidet år en
vid engelska konsulatet anställd tjänsteman ingå äktenskap med en
svensk kvinna. Men att. komma till svensk diplomatisk eller konsulär
ämbetsman, berättigad att förrätta vigsel, var omöjligt. De bådo en
av Svenska Missionsförbundets där boende missionärer att viga dem.
Han skrev till styrelsen. Såsom styrelsens ordförande vände sig
undertecknad till ärkebiskopen, vilken svarade, att enligt svensk lag
giltigt äktenskap icke kunde av dem ingås med mindre de kommo
över till Europa och iakttoge laga former. Detta åter var för honom
omöjligt, emedan han icke kunde få därtill nödig ledighet från sin
tjänst förrän efter två år.
Svenska missionärer i det inre Kina, som vilja ingå äktenskap,
måste resa ända till Shanghai för att bliva lagligen vigda av
där-varande svenske generalkonsul. En sådan resa kan upptaga en tid
av ända till tre månader och därutöver samt är mycket kostsam. I
Hankow finnes visserligen i regeln en svensk vice konsul och att
vända sig till honom kunde förkorta resan med högst 8 dagar. Men
vanligen är denna vice konsul en utländsk köpman, som ej förstår
svenska, kanske även jude, och såsom sådan olämplig till
vigsel-förättare.
Det kan icke vara obilligt begärt, att sådana alldeles onödiga
svårigheter undanröjas. Varför kunde icke en annan svensk man, t. ex.
en missionär, beklädas med myndighet att förrätta vigsel? I Congo
Beige har en av Svenska Missionsförbundets där stationerade
missionärer av belgiska regeringen erhållit sådan myndighet. I fjol somras
vigde han också tre svenska missionärspar på en gång, och dessa
vigslar äga enligt lagen om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap full giltighet i Sverige. Varför skulle icke svenska
regeringen då kunna, där så befinnes lämpligt, t. ex. i Kina, giva
en missionär eller annan lämplig person samma fullmakt? Därtill
behövdes endast en liten förändring av nyss anförda lagparagraf,
och jag tillåter mig därför att — under förutsättning, att Kyrkomötet
anser ärendet vara av den art, att det lagenligt kan av Kyrkomötet
upptagas — vördsamt hemställa,
att Kyrkomötet måtte i underdånig skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t må hos Riksdagen föreslå
sådan ändring i lag om äktenskaps avslutande inför svensk
diplomatisk eller konsulär myndighet i utlandet den 8 juli 1904,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
