Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 22. Angående ritual för en kyrklig välsignelse i vissa fall efter äktenskaps avslutande inför borgerlig myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där anstötliga åtskillnaden, som alltid av folk skulle komma att
bedömas så här: ’Ja, se riktig vigsel kunde de icke få, utan bara en sådan
där välsignelse av lägre valör!’ Jag tycker också, att man från
rent kyrklig synpunkt sett icke precis borde utsätta sig för att uttala
en välsignelse av sådan där lägre valör.»
Kyrkoherden K. E. A. Strandell från Stockholm fick
därefter ordet och läste upp ett av Stockholms konsistorium
uppgjort formulär att användas för ifrågavarande kyrkliga
välsignelse. Han ansåg, att det skulle vara bra, om dylikt
formulär bleve antaget.
Biskop Gottfrid Billing från Lund fick ordet och yttrade
bl. a.:
»––-Herr Waldenström frågade, varför icke kyrkan, om hon vill
ge sin välsignelse åt ett inför borgerlig myndighet avslutat äktenskap,
lika väl kan giva dessa kontrahenter kyrklig vigsel. Det är staten
som har bestämt, vilka äktenskap skola avslutas inför borgerlig
myndighet. Den gången kunde således herr Waldenström ha låtit bli
att rikta en förebråelse mot svenska kyrkan. — Den andra punkten,
där jag skulle vilja rikta en anmärkning mot herr Waldenström, var
hans yttrande, att kyrkan ville åt dessa makar unna endast en
välsignelse av lägre valör. Detta är ett av hans fula uttryck, om
vilka jag förut talat med honom. Men hör nu, herr Waldenström,
kan herr Waldenström på allvar tänka sig en välsignelse av högre
och en av lägre valör? Det är Guds välsignelse, som kyrkan utdelar
i bägge fallen, och kan herr Waldenström verkligen föreställa sig
Guds välsignelse av högre och av lägre valörer? Nej, det kan han
icke tänka sig. Därför kunde herr Waldenström också ha låtit bli att
nyttja det fula uttrycket: kyrklig välsignelse av lägre valör.»
Lektor Waldenström fick ordet för andra gången och
yttrade:
»Vad beträffar biskop Billings senaste yttrande, vill jag säga,
att jag mycket väl vet, att denna äktenskapslagstiftning icke
tillkommit genom Kyrkomötet, utan är av Kungl. Maj :t och Riksdagen.
Men den förebråelse, som faller på kyrkan, innefattas i, vad jag
i mitt förra yttrande anförde, nämligen att, när Kyrkomötet vände
sig till Kungl. Maj :t med anhållan, att Kungl. Maj :t ville gå i
författning om att kyrklig vigsel finge användas, då den ena av
kontrahenterna är medlem av svenska lutherska kyrkan och den
andra medlem av utländsk luthersk kyrka, ävensom för
kontrahenter, av vilka den ene är svensk lutheran och den andre är
dissen-ter, Kyrkomötet då icke samtidigt begärde kyrklig vigsel för
kontrahenter, som tillhöra den svenska kyrkan, men som, emedan de icke
äro konfirmerade, under närvarande förhållanden icke äro berättigade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
