Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 85
Ocli dock, tänkte pastorn, måste hans predi-
kan bli en probersten för fröken Elnas verkliga
hjärtelag. Var hon icke nu öfvervunnen, för-
tjänade hon icke att vinnas. — —
Pastorn kom mycket för sent till middagen.
I matsalen rådde förväntansfull tystnad. Ingen
af de yngre tordes se på Mod.
Den lille gråe, rynkige kyrkoherden hade
redan slutat äta, men satt kvar och höll en bords-
knif i hand.
— Pastorn vågar visst knappt komma hem
och få mat i dag? — började Bringel torrt.
— Jo, tack, men jag önskade vara litet i
fred — svarade Mod och satte sig efter omsorgs-
full bordsbön. Nu sågo alla på hvarandra, utom
fröken Elna, som matade lillen med sked, som
funnes ingen annan lefvande varelse till för henne.
Fru Bringel knuffade ifrigt sin man i sidan.
— Jojo — fortfor Bringel hvassare — ja, då
ska jag genast säga ifrån, att sådna predikningar
förbjuder jag pastorn att hålla hädanefter.
Mod blåste på soppan och svalde en klunk.
— Det kan kyrkoherden inte — svarade han
och skakade på hufvudet som åt en barnslig
orimlighet.
Bringel stötte fnysande knifskaftet i bordet,
så att alla väckte till och Elna fick stor möda att
lugna den lille.
— Då skrifver jag till biskopen, om pastorn
tredskas — röt, eller snarare, pep husfadern öfver
bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
