Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA ’79
hon in i hemmets trädgård och han kastade en
slängkyss till afsked.
Berusadt segerstolt tänkte han, när han ensam
styrde hem åt Sandåkra, att nu var Elin ändtligen
fullt och visst hans egen. Så hade hon sagt sitt
— »Jag har ju bara digl»
att han trodde henne. Hon hade då verkligen
en enda gång glömt gud!
5.
Med kylig, overksam sorg såg kyrkoherden
sin dotter glida ut ur hemmets lif, lossas sakta
men säkert, ur den grund, där hon växt upp, och
sträcka all sin tankes och längtans knoppande
grenar från Kilnäs till Sandåkra. Men han dolde
som alltid sina bekymmer, bemötte henne små-
ningom halft som en främling och undvek allt
ofördelaktigt tal om Knut.
Elin kände detta, men icke som begynnelse
till frihet utan som förklädd likgiltighet, något af
den isiga ringaktning hennes far ägnade all värl-
den och hvad som hörde dit.
Hennes förlofning betraktades nu som en all-
varligt menad förbindelse, som icke kunde göras
om intet och som var lönlöst att klandra eller
beklaga. Men Elin anade däri hos fadern såväl
som fastern ett bittert uppgifvande af allt hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
