Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o ELIN KRAMPA
om hennes andliga väl. De trodde inte, att hon
skulle bli den starkare i det förbundet — henne
hade kärleken tagit med hull och hår, med kropp
och själ. Snart skulle hon också vara ett redlöst
rof för världskärleken.
Knut kom nu mera sällan på besök — och
när han var där, möttes han icke längre af den
barska, forskande uppsikt, som förr bragt honom
ur fattningen. — Han mottogs nu i prästgården
som en långväga, objuden gäst, hvilken man helst
ville se på ryggen, men måste visa vänligt till-
mötesgående, så länge han ville stanna.
Förändringen tilltalade honom. Han började
röra sig fritt och vara sig själf äfven hos Krampas.
Alldeles som hemma uppträdde han inte, men
lagom muntert för att bryta högtidligheten. Och
just i denna afpassade säkerhet låg mera verklig
vanvördnad än i vårdslösheten förut, ett slags för-
siktig och godmodig drift med prästen och präst-
gårdsallvaret, som ingen mer än Elin märkte och
förstod. — Hennes varnande ögonkast brydde ho-
nom icke mera, de roade honom. Han besvarade
hennes förstulna ängslan med kraftiga smekningar.
Äfven i de gamlas närvaro kunde han nu klappa
hennes kinder, nypa henne i örat, kyssa henne
och vira hennes lockar om sitt finger.
Men då sneglade Elin skrämd bort åt fadern
och fastern, där de stela och tysta sutto som ofri-
villiga vittnen. I deras smala, fårade drag läste
hon med skärpt och kunnig blick, att de ansågo
henne förlorad, såld och bunden, slafviskt fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
