Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 ELIN KRAMPA
— Är inte Rosdals med? — undrade kyrko-
herden.
— Det låter inte så — sade Vidar.
— Knut har väl inte orkat upp — menade
fastern.
— Fasligt slarfvigt — anmärkte Krampa.
— Ja, en sådan dag, till — sade gamla fröken.
Elin hördes gå förbi salsdörren, uppför vinds-
trappan och in till sig. Det föreföll verkligen
besynnerligt. Hon visste ju, att de väntade på
henne och att det var hög tid.
— Men kommer hon inte ner? — mumlade
fadern. — Hon vet ju, att frukosten bör vara
undanskött i god tid på söndagarna.
— Hon har väl att tänka på i dag — sade
Vidar lugnande.
— Ja — inföll fastern — bara detta väl vore
öfver !
— Knacka i väggen, Vidar — bad kyrkoherden.
Vidar knackade, men ingen svarade på sig-
nalen.
— Förunderligt detta!
De tre kring bordet sågo på hvarandra. Om
en stund gick gamla fröken upp till Elin. De två
prästerna sutto tysta, väntande förgäfves, länge.
— Men blir hon där nu, hon också — ut-
brast kyrkoherden.
— Beata — ropade han, förargadt högljudd.
Och Vidar knackade i väggen, allt hårdare. Så
kommo de ned, sällsamt sakta. Salsdörren öpp-
nades och fastern steg in, tvekande, rödfläckig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
