Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA I95
kinderna, upprörd och underligt brydd. Hon
vände sig nästan skyggt åt Elin, som rak och stel
kom efter henne in i salen. -— Kyrkoherden hade
en tillrättavisning färdig, men hejdades af dotterns
uppsyn. Hennes smala ansikte under det rika,
dunkla håret var skrämmande blekt och bar en
obeskriflig prägel af på en gång botgörerskans
smärta och martyrens trosvisshet.
— Pappa — sade hon stilla, icke afbedjande
— Knut och jag kunna icke gifta oss nu.
— Men Elin, hvad är det du säger? Icke
gifta er nu?
— Nej. Och aldrig. Aldrig.
Fadern hade rest sig, sakta, famlande. Hans
ton var mindre säker än hennes.
— Har du gifvit ditt löfte, och din tro, så
tag icke tillbaka, bryt icke — lika lättsinnigt som
du gaf.
— Nu ha vi ju snart allting färdigt, med
möda och bekymmer — snyftade fastern.
De gamla, och särskildt fastern, som ifrigast
motkämpat förlofningen och skonlösast förgiftat
Elins kärlek, reste sig nu häftigast mot hennes
plötsliga beslut att försaka allt, göra det hela
om intet.
Brodern gick närmare Elin, talade stilla och
mildt.
— Elin, i dag skall det lysas i kyrkan för er,
tredje och sista gång.
— Nej, det får icke lysas. Vi ha gifvit hvar-
andra våra ringar tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
