Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- ”Herrans vägar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 » HERRANS VAGAR»
knappast ville veta. Och innerligare än någonsin
sörjde han faderns död ; kyrkoherde Krampa hade
hyst en äkta schartauans misstrogna ovilja mot
hednamissionen — »vi ha mer än nog att göra
inom vårt eget försoffade folk» — brukade han
säga. Hade han lefvat, skulle pastor Wathell
aldrig tagit Elin med sig till Afrika. Han skulle
inte ens vågat försöka.
*
I den tidigt mörka höstkvällen strålade präst-
gården rikt eklärerad och fönsterradernas ljusflöden
badade gårdens gyllene trädkronor, så att de flamma-
de därute i skymningen. Lars kände en barnslig lust
att rymma från hela festen och gå ut i skogen,
ensam med den stigande natten, de fallande, vissna
löfven. Men en röst ur sorlet höll honom kvar.
Vid kaffet hade gamle Lenning, kyrkoherdens
bror, slagit sig ner i ett litet hörnrum och kring
honom en krets äldre och yngre herrar, mest
lekmän, på ett eller annat sätt förbundna med
detta prästhus. Utifrån förmaket, som var öfver-
fylldt af folk, ljöd ett festligt mullrande, vaggande
i långa dyningar — så att den gamle pratlystne
Lenning kunde tryggt låta tungan löpa för sin
lilla, men tacksamma åhörarskara. Han ägde sam-
ma vinnande, mildt betonande föredrag som brodern,
men ordalagen föllo litet tvetydigare, ofrivilligt
belysande, liksom de muntra små glimtarna i hans
gröna kattögon. De, som hörde honom, lyssnade
gärna och ifrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:33:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/praster/0222.html
