Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Herrans vägar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HERRANS VÄGAR» 2 I 9
Alldeles invid förmaksdörren in till det lilla
hörnrummet hade Lars valt sin plats för att efter
behag kunna försvinna; nu lutade han sitt hufvud
mot dörrposten, som för att få litet hvila. —
— Jojo, det får jag allt säga — pratade in-
genjören — att hvad beträffar äktenskap, så kan
det gå till på lika många sätt som gud skapar
människor. Och nog gick det litet underligt till
den här gången — som min bror kyrkoherden
sa’ — fast, bra förstås, förträffligt — det kan ju
hvar och en förstå.
— Ja, lika vackra är de, bägge. Så att, om
lika barn leka bäst —
— Unga frun tar priset!
— Nå — men som karl betraktad är han
allt -
— Jaja — afbröt ingenjörn. Han ville inte
störas af andras inlägg och utredningar. När han
pratade, ville han prata ensam.
— Den sidan af saken betyder mindre. Det
är ett allvarligt, kristligt förbund, detta. Lilla
frun själf förstår det bättre än någon annan, säger
min bror. Hon vet, att gud själf har fört henne
i Jacob Wathells armar och ska föra henne öfver
haf och länder till sin ära och deras lycka. Jaja-
men. — Men — hur det kom sig — ja, hur det
gick till, ser ni, mänskligt att döma, det kan jag
tala om. —
Angelägen tystnad blef allas svar, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
