Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 9. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korrespondenser och notiser vad som strider mot vår religiösa, moraliska,
politiska ståndpunkt, vi arbeta mera genom predikningar än genom
upplysning. Vi bekänna och vi driva en bestämd princip i rak
motsats till den engelska journalistikens växling och filosofiska likgiltighet.»
En annan författare säger att fransmännen icke nöja sig med fakta
utan fordra reflexioner och tankar, t. o. m., tillägger han, om dessa
äro förgiftade, och en tredje (Hatin) förklarar rent ut att »för en fransk
tidning lönar det sig bättre att lägga an på lidelserna än på
vetgirigheten».
Dessa uttalanden äro värda beaktande; de må suppleras genom ett
påpekande av en fransk egenskap, som under kriget visat sig på ett
beundransvärt sätt: disciplinen. Världen erinrades då om att
fransmännens stora skald är Corneille lika väl som Racine, den heroiske
förkunnaren av plikten lika väl som den subtile tolkaren av lidelsens
psykologi. Överallt gör sig denna disciplin gällande, i familjens
makt över den enskilde lika väl som i statens byråkrati. En amerikansk
bytesprofessor (B. Wendell) har skrivit en ur flera synpunkter märklig
bok om Frankrike, däri han bl. a. skildrar den hierarki — termen är
riktig även däruti, att den nog härflyter från katolska föredömen —
som består i undervisningsväsendet, hurusom en direktör i ministeriet
dekreterar läroplaner och utnämner lärare, dem han genom
omsorgsfulla rapporter har förträfflig kontroll över, var och en genom hans
dossier. Systemet, även frånsett dess oundgängliga avigsida av långt
sträckt nepotism, skulle uppröra kanske framförallt en svensk med
hans ämbetsmannatraditioner och ömtålighet; intelligent skött
fungerar det säkerligen förträffligt, och framförallt, det accepteras utan
opposition.
För våra fäder var Frankrike revolutionernas klassiska land, för
oss bör det vara disciplinens, i politiken och jämväl i pressen.
Paris’ tidningar kunna uppdelas i tre eller fyra slag. Den
förnämsta typen kan man kalla den i fransk anda ombildade engelska,
representerad av de båda välbekanta Journal des Débats och Temps. De
äro institutioner, fyllda av ansvarskänsla gentemot sina traditioner
och sina uppgifter. Den förra bibehåller bäst sin gamla karaktär
såsom framförallt ett kulturellt organ för eliten av den franska publiken,
men saknar icke politisk betydelse. Om dess upplaga stannar vid
en efter nutida förhållanden anspråkslös siffra, så beror dess existens
antagligen på att dess »publicité» på grund av läsekretsens höga sociala
ställning ger stor avkastning. — Temps har fortsatt den tendens, som
redan tidigare röjt sig, det har under det nya århundradet blivit
Frankrikes främsta politiska blad; härom mera nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
