Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 11. Kriget och efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN EFTER 1880.
slutsatser, och de franska icke tyckas förete några väsentliga
ändringar, så erbjuda däremot de engelska ett stort och allmänt intresse.
De utpräglade kristidssymptomen kunna betraktas som
avvecklade. En svindlare som H. Bottomley, vilken en tid spelade en stor
roll även inom pressen, bl. a. med sitt chauvinistiska veckoblad John
Bull, har vederbörligen avslöjats och inburats. Det är icke sådana
tillfälliga historier, som äro värda uppmärksamhet, utan fortgången
av de redan före kriget yppade rörelserna, och främst förtrustningen.
Hela pressen, numera även landsortens, är i färd med att uppgå i
några kolossala firmor, som ägas eller behärskas av några få
affärsmän. Newnes’ och Pearsons förlag arbeta sedan en tid tillhopa, och
nyligen, i oktober 1923, har en stor tidningsfirma Hulton inköpts avx
lord Rothermere. Att ängslan för den brittiska pressens framtid blivit
stor och utbredd är icke att undra på.
Man kan påpeka att de stora firmornas omedelbara politiska
inflytande ingalunda är avgörande, såsom det senaste parlamentsvalet
ådagalagt. De konservativa pressmagnaterna kunde med alla sina
millioner dagliga tidningsexemplar icke hindra att deras parti led ett
nederlag. (Man kan tillfoga att Daily Mails och dess kollegers
uppträdande tydligt röjde att Rothermere alldeles inte äger sin broder
Northcliffes politiska instinkt.)
Men om de engelska väljarmassorna vid detta tillfälle gingo andra
vägar än dem deras livtidningar anbefallde, är det dock icke
anledning att underskatta det inflytande, som presstrusterna småningom
kunna utöva genom urvalet av de fakta de meddela och genom de
åsikter de dagligen predika. Den kulturella betydelsen därav bör
bliva ansenlig, men en undersökning därav är ett stort företag, en
uppgift för ett sociologiskt institut, ej för den enskilde, och allra minst
för en främling.
Ett par andra omständigheter må i stället beaktas. Lord
Northcliffe gjorde ej långt före sin död i en broschyr, Newspapers and their
Millionaires, en del uttalanden om sina kolleger, som kanske bära
spår av hans inträdda ohälsa, men ha sitt stora intresse genom den
— visserligen icke klart formulerade — grundtanken, nämligen att
skillnad måste göras mellan de tidningsägare, vilka (såsom N. själv)
verkligen äro journalister, och dem som blott äro kapitalister, de där
av någon anledning kommit att göra affärer i pressalster. De senare
tål Northcliffe icke, och han har rätt i det. Om en järn- eller oljekung
kommer i besittning av tidningar, bli dessa lätteligen organ för hans
speciclla affärsintressen, medan en man, som har sin, åtminstone
främsta, uppgift inom pressen, är mindre frestad att låta sina blad
brukas som medel för utomliggande syften.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>