- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
150

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 11. Kriget och efter kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDEN EFTER 1880.

dragas, men i det hela kan man nog säga, att ju större och mer
omfattande en tidnings annonsväsen är, desto mer oberoende bör den
vara av den enskilde annonsören.

Jag tror emellertid, att vi för en ganska lång tid framåt lugnt
kunna överlämna allt sådant till de teoretiska sociologerna att dryfta;
det är just ingen risk att vi överraskas av några praktiska resultat
av denna reformiver. I alla händelser finnes ingen anledning att inom
ramen av denna skildring ingå på dylika diskussioner. Blott därom
må erinras, att den gångna krigstiden med dess återfall i censuren bör
hava Inskärpt, huru dyrbar friheten är för pressen och för
samhällslivet. Vilka brister tidningarna var på sitt håll lida utav, det fria
övervakandet av samhällets funktioner, den fria diskussionen och
t. o. m. den fria agitationen kunna vi ej avstå från.

I fråga om det minskade politiska inflytandet är måhända en
anmärkning att göra. Då man säger att ledaren mist sin betydelse,
bör man ihågkomma att på dess plats numera står en mängd kåserier
eller annat löst gods, som förr aldrig skulle skjutits fram på detta sätt.
Verkligt vägande artiklar förekomma kanske lika ofta som i gamla
dagar, men intrycket bestämmes av allt det andra.

Huruvida den signerade eller den osignerade ledaren har mest värde
och kraftigaste verkan, är svårt att avgöra. Den senare har alltjämt
sitt berättigande såsom uttryck för partiets eller gruppens ståndpunkt,
men erinras må att de engelska veckobladens och de franska dagbladens
signerade artiklar samt de av icke-journalister i den amerikanska
pressen skrivna insändarna äro de, som mest uppmärksammas. För
resten är ju ofta författarskapet till en anonym ledare en offentlig
hemlighet.

Klagomålen över den senaste utvecklingen har det flera gånger
varit anledning att beröra. Den har framför allt varit en följd av
läsekretsens oerhörda utvidgning, och den har i mycket nog varit
oundviklig. Den frågan kan dock uppkastas, om tidningarna icke
alltför villigt givit efter för en del tendenser, exempelvis raseriet
för sporttävlingar och avguderiet för filmen. I sådant hänseende är
det ingen skillnad på olika partiers press. Gemensamma tidsdrag skapa
gemensamma yrkesintressen, den ene korpen hackar ej på den andre.
Att en institution reformerar sig själv inifrån, utan ingripande av
andra, hör till sällsyntheterna. Men varifrån skulle ett dylikt
ingripande i detta fall komma? Dagspressen har ju så tämligen
monopol på samhällskritik; den skall vara organ för allmänna opinionen,
och den är för visso lyhörd för dess växlingar. Om den har
ärelystnaden att följa sina egna stora traditioner, skulle den ibland
se till att en smula granska denna opinion, icke blott då den uttrycker

1: Oo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free