Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De nordiska länderna - 1. Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE.
ett lyckligt grepp. 1917 övertogs ledningen av prof. Torgny Segerstedt,
som återskänkte ett krytt kynne åt det gamla bladet. Med en — jag
skulle vilja säga — pigg pessimism och aristokratisk liberalism kåserar
han om tidens ondska och människornas enfald, alltför lätt hemfallen
åt en billig ironi, men ofta med briljanta stilistiska fynd. Mycket
omedelbart inflytande på politiken har tidningen väl icke, men den
har blivit ren päst för västra Sverige» — en komplimang från en
socialistisk motståndare. Och utöver sitt eget uppland har den vunnit
läsare genom sin sällsynta sakliga rikhaltighet uti artiklar av
inhemska och utländska medarbetare.
Till sist ett ord om våra tidskrifter. En uppräkning av alla titlar
skulle bli för vidlyftig1, och jag erinrar blott om att fosforisternas
ståtliga serie av litterära och vetenskapliga revyer haft en hel rad
efterföljare, mestadels mera kortlivade och mera populära, oftast utgivna
från Uppsala, några från Lund, av akademiker som C. A. Hagberg,
C. G. Malmström, G. K. Hamilton, C. R. Nyblom, Hans Forssell och
K. R. Geijer. I regeln voro de skäligen konservativa, men politiken
spelade ingen eller ringa roll i dem.
En särskild ställning intogo C. F. Bergstedt och C. von Bergen
såsom företrädare för vissa nyare riktningar. Så ock Ur dagens
krönika (1881—91), där dåtidens unga Sverige fick ge gästroller, enär
utgivaren Arvid Ahnfelt, tog ungefär vad som helst, som var i någon
mån uppseendeväckande.
Det har alltid varit svårt att driva dessa tidskrifter, och det av
naturliga skäl: läsekretsen har varit ringa och annonserna så gott
som inga. Därtill har på senaste tid kommit konkurrensen med de
stora dagbladen, vilkas utvidgning haft sin värdefullaste sida i de
populärt vetenskapliga och litterära artiklarna av fackmän. De kunna
betala arvoden, och det har blivit en ekonomisk uppoffring att skriva
i en tidskrift, uppvägd visserligen av att uppsatsen får en mindre efemär
tillvaro.
En särskild ställning intar Nordisk tidskrift (från 1878), som tack
vare sin Letterstedtska fond kunnat nöja sig med en minimal
spridning. Ord och Bilds långa vackra serie från 1892, utgiven av K.
Wåhlin, har det kostat mycken hängivenhet och mycken möda att
uppehålla. Och detsamma gäller om 1900-talets allmänna tidskrifter.
Dessa hava varit mera politiskt inriktade än de äldre, 1800-talets,
men detta kan svårligen sägas bero på att något livligare intresse för
allvarlig diskussion av hithörande spörsmål uppstått hos publiken. Den
har icke heller skockat sig kring dem. Det förtjänstfullt redigerade
1 Jag hänvisar till förteckningen i Nordisk Familjebok.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>