Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
fast det inte mi går an, sedan vi blifvit
stora. IN i liar ju aldrig kunnat neka oss
något. När Magistern var sjuk, satt ju
jag och Emelie vid hans säng och gaf
honom soppa då han var törstigI Vi hålla
ju så mycket af Magistern, och nu vill
han inte vara med om alt roa oss.
Magistern. Ja-ha, hon talar så vackert
som Cicero pro Roscio. (För sig.) Jag blef
i hast nära rörd; goda barn äro de
också, fast det var sant, den ena är enka.
(Högt.) Nå, jag ska’ se till hvad jag kan
göra.
Marianne. Tack söla, lilla, goda
Magister. (Klappar honom.) Jag visste väl
alt Magistern inte kunde neka, när hans
lilla Marianne bad — —
Magistern (infallande). Låt bli den
der knappen har jag sagt, hon ser ju att
han hänger nästan alldeles lös — hm, hm.
Marianne ;fortfarande). Tack, tack,
söta Magisler. — Ack, hvad det skall bli
roligt.
Magistern (undersökande knappen).
Sådant der dekaitcradl kläde ä’ så skört som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
