Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. De olika skatternas uppkomst. Grundskatt, hufvudskatt, klass-skatt; indirekta skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 . PROGRESSIV BESKATTNING.
och man finner härvid, åtminstone hos oss redan under
1700-talet, ja äfven därförinnan, den grundsatsen ganska
klart uttalad, att alla samhällsklasser, privilegierade eller
oprivilegierade, borde efter förmåga bidraga till sådana
statens utgifter, som icke redan täcktes genom de
“ordinarie“ statsinkomsterna. Äfven för en inkomstskatt i
egentlig mening, där den bekvämligen kunde åsättas, var
icke denna tid främmande; men då pänningens bruk ännu
var ganska inskränkt, så att i de flästa länder större delen
af invånarna fortfarande lefde i hvad man kallar
naturalhushållning, och till och med ämbetsmännens löner till
stor del utgingo i varor, afkastningen af boställen
o. s. v., skulle införandet af en allmän inkomsttaxering i
modärn mening antagligen ha mött alltför stora
svårigheter. Karl XII, som i åtskilligt var före sin tid, påbjöd
en gång en dylik uttaxering, men utan framgång. Man
sökte i stället hjälpa sig med den skatteform, som delvis
långt in i senare tid blef bestående i många länder, och
däribland vårt eget land, nämligen den s. k. klass-skatten.
Samtliga invånare indelades efter stånd och vilkor i olika
klasser: högre och lägre ämbetsmän, betjänte; gross- och
minuthandlare, fabrikanter, handtvärkare, gesäller; gods-
och hemmansägare, arrendatorer, arbetare; öfver- och
underbefäl, soldater, sjömän o. s. v.; och för hvarje klass
bestämdes från tid till annan vissa oföränderliga afgifter,
dock så, att, där inkomsten vore känd eller med lätthet
kunde utrönas, skatten skulle utgå med vissa procent af
dennas belopp, stundom — såsom hos oss under den stora
ofredens dagar — med ända till 20, 25, ja 50 procent af
inkomsten. Under frihetstiden och början af Gustaf III:s
regering nedsjönk däremot den s. k. allmänna
kontributionen till en obetydlighet för att dock efter 1788 års
krig med ens mångdubblas till sitt belopp. Samtidigt
tillgrep man, liksom förut under hattarnes krig, den egen- -
domliga art af indirekt beskattning som består i ett
forceradt utgifvande af oinlösligt pappersmynt. När detta
efter hand sjunker i värde få alla penninginkomstør en
minskad köpkraft och deras innehafvare nödgas därigenom
inskränka sin konsumtion, hvartill sedermera kommer en
extra ansträngning för pappersmyntets realisation, d. v. s.
återköpande från utlandet af det metallmynt, som
öfverflödet på sedlar jagat ut ur landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
