Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Förbrukningsskatterna i våra dagar. Skälen för och emot dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 PROGRESSIV BESKATTNING.
länderna, som få bära hvarandras skattebördor. Man har
slutligen påstått, att förbrukningsskatterna i grunden vore
frivilliga afgifter, eftersom det stode hvar och en öppet
att efter behag öka eller minska sin förbrukning af de
med skatt belagda artiklarna o. s. v.
På sistnämda skäl är ej värdt att spilla många ord,
ty faktiskt drabba dessa skatter i en mängd länder sådana
förnödenheter, som äro absolut oundgängliga för hvar och
en, såsom t. ex. spannmål, koksalt, bränsle, lysoljor,
väfnader, läder o. s. v. Men äfven i fråga om artiklar, som
i större eller mindre mån kunna betraktas som
öfverflödsvaror, hållar resonnemanget ej streck. Naturligtvis utgår
man nämligen vid skattläggningen alltid från den
förutsättningen, att användandet af den ifrågavarande artikeln
redan så ingått i befolkningens lefnadsvanor, att de flästa
människor hällre skola underkasta sig att erlägga det
förhöjda priset, än de afstå från förbrukningen; i
motsatt fall blefve ju skatten föga gifvande, och man hade
utan någon vinst för staten endast förorsakat allmänheten
ett obehag mer. Det nämda argumentet torde därför icke
kunna tillerkännas någon betydelse, utom möjligen i sådana
fall, där minskad förbrukning af en viss artikel, t. ex.
brännvin eller tobak, i och för sig måste betraktas såsom
något eftersträfvansvärdt. Dock synes det mig äfven där af
tämligen tvetydigt värde. Den höga brännvinsskatten
t. ex. skulle enligt denna uppfattning utgöra ett slags
fortlöpande böter för omåttligheten, under det att friheten
från skatt blefve belöningen för en nykterhet, som
öfverstiger det vanliga måttet. Ifrågasättas kan likväl, om
man icke hällre borde låta dygden härvidlag vara sin egen
belöning, och mot lasten, där en sådan värkligen
föreligger, vidtaga direkta, hämmande åtgärder till individens
och samhällets gagn. Vid de betydliga bidrag till såväl
statens som kommunens inkomster, som f. n. hämtas ur
skatten på spritdrycker, förefaller det onekligen tämligen
oegentligt, att några personer skola efter eget godtfinnande
kunna gå fria från sin behöriga andel af dessa bidrag.
Detta strider noga taget mot den fordran, som man plägar
uppställa på all beskattning, nämligen att den skall vara
allmän, så att ingen kan undandraga sig sin del af en gång
åtagna bördor.
Man torde också kunna påstå, att det som fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
