Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Förbrukningsskatterna i våra dagar. Skälen för och emot dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 PROGRESSIV BESKATTNING.
metoden en värklig och afsevärd fördel, men naturligtvis
endast under förutsättning, att skattens hela belopp icke
öfverstiger den summa, som af dem med rättvisa och
billighet kan utkräfvas. I motsatt fall ha de indirekta
skatterna för dem helt visst alldeles samma värkan som
hvarje annan öfverdrifvet hög skatt, nämligen att i oskälig
mån afknappa de medel, som återstå dem för
lefnadsbehofvens tillfredsställande.
Nu är det emellertid ett allmänt erkändt
sakförhållande, att de förbrukningsskatter, hvarmed nutidens
offentliga samhällen nästan öfverallt täcka större delen af sina
utgifter, i en alldeles öfvervägande grad blifva en börda
för just den minst skattekraftiga delen af befolkningen.
Detta ligger till stor del i dessa skatters egen natur och
kan näppeligen helt och hållet afhjälpas. Det är icke
genom mängden af de artiklar han förbrukar, som den
förmögnes konsumtion skiljer sig från den obemedlades, utan
hufvudsakligen genom deras finare och dyrbarare
beskaffenhet. Äfven den rikaste kan icke mer än äta sig mätt
och sliter ej mer än en omgång kläder i taget.*) Men
det är ganska svårt, om också icke alldeles omöjligt, att
noggrant afpassa tullsatserna efter de olika varuslagens
godhet och pris; faktiskt sker detta icke heller, utom i
Amerika, utan ofta nog fastställes blott en enda tullsats
för alla olika kvalitéer inom samma varugrupp, och i så
fall är det tydligt, att den som till följd af sin fattigdom
endast kan förskaffa sig de billigare sorterna, får i
förhållande till sin inkomst betala en vida högre tullskatt
än den förmögne, som förbrukar de dyrare.
Ett slående exempel härpå lämnar t. ex. vår egen
tullbeskattning på oarbetad tobak. Fina Havannablad draga
en tullsats, som kan nedgå ända till 5 proc. af värdet;
tobakestjälk, som i stor mängd införes för snusberedning,
*) Man kunde invända, att den rike, som i sitt hus underhåller
en mängd tjänare o. s. v., därigenom medelbart erlägger en större
konsumtionsskatt. Detta är dock näppeligen riktigt. En tjänares lön,
såväl kost som pänningar, utgör ersättning för förrättadt arbete och
regleras i stort sedt liksom all annan arbetslön genom lagen för tillgång
och efterfrågan. Fördyras kosthållet genom tullar, så måste följaktligen,
under eljes lika omständigheter, den del af lönen, som utbetalas i
pänningar, i motsvarande grad sjunka. Om tjänarelöner liksom andra
arbetslöner under senare år stigit, så har detta säkerligen helt andra
orsaker än tullarne, framför allt den minskade tillgången på arbetskraft,
gom gplievit on följd af den starka utvandringen på 1880- och början
-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
